Stefan Löfvens statsråd har nu drygt ett och ett halvt år på nacken. Alla – utom Mehmet Kaplan – är kvar sedan oktober 2014. Vilket inte är så illa. Än viktigare är att vallöftesministrarna fungerar så bra som de har gjort. Peter Hultqvist som försvarsminister har – trots noll erfarenhet av regeringsuppdrag – verkligen levt upp till högt ställda förväntningar på ett område där Löfven var tydlig i valrörelsen. Mikael Damberg jobbar stenhårt i näringslivsfrågorna – lite under radarn just nu när invandringen av goda skäl är på allas läppar – men han kommer likt Hultqvist att leverera politik och framsteg på centrala områden för Socialdemokraterna. Magdalena Andersson är hur skarp som helst som finansminister; att ha ordning och reda i de offentliga finanserna är A och O för Stefan Löfven. Margot Wallström har fast om grepp om Utrikesdepartementet och gör – likt Carl Bildt – lite ”som hon vill” och vad hon kan för att nå framgång när det gäller Löfvens ambition att få in Sverige i säkerhetsrådet i FN. Ylva Johansson ska som arbetsmarknadsminister försöka ro hem regeringens vallöfte om att Sverige 2020 ska ha lägst arbetslöshet i EU. Hade invandringspolitiken inte vanskötts så hade löftet kanske varit möjligt att uppnå. Ingen kan i vart fall kritisera Ylva Johansson för att inte göra allt vad hon kan för att försöka nå så långt som möjligt.
Ibrahim Baylan är energiminister och därmed förvaltare av statsministerns löfte om en bred och långsiktig uppgörelse om svensk energipolitik som skapar stabilitet och investeringstrygghet för industri och hushåll. Baylan är verkligen på väg att lyckas. Vilket inte är så konstigt. Ibrahim Baylan är en fullblodspolitiker som trots sin ungdom – han är ännu inte femtio år fyllda – har hunnit med att vara skolminister, ordförande i riksdagens Trafikutskott och partisekreterare.
Baylan har hittills lyckas samla MP, S och kärnkraftsindustrin för en politik som bygger på Alliansregeringens uppgörelse från 2009. Målet är helt förnybar elproduktion om cirka tjugo år. För att klara det krävs reformer som här och nu räddar kvar några kärnkraftsreaktorer under en övergångsfas. Moderaterna borde vara självklara partners i Baylans mission. Eller?