Flera av de regeringsbildande partierna – inte minst den vältalige Jan Björklund – har lagt mycket krut på att beskriva och lansera ett slags ideologisk plattform för regeringen. Enligt denna ideologis talepunkter så menar Björklund och de andra att Sverige nu ”går på tvärs” mot utvecklingen i resten av Europa; ja kanske i resten av världen.
Det tvärsiga är att välja bort det högerextrema/högernationella för att istället flockas runt en mycket liberal agenda i Januariöverenskommelsen. Övriga världen sägs vara mycket intresserade av vad Sverige gör; kanske är det rentav vi som nu går före och kommer att få de andra att bete sig mer som svenskar? Berättelsen knyter an till minnesbilder om fornstora dar då vi i vår egen mytbildning stod ut som ett experiment- och modelland i välfärd och i enighet som världen häpnade inför.
Likt all ideologisk bildsättning så handlar det i allt väsentligt om myter och önskebilder. Inget frihandelsorienterat, modernt, öppet och extremt exportberoende litet land går på tvärs mot tidsandan i några väsentliga aspekter. Sådant kan inte ens stora länder kosta på sig utan att ta mycket stora risker. Länder anpassar sig till tidsandan. Så gör också Sverige. Denna anpassningsförmåga är rentav en av det svenska samhällets stora framgångsfaktorer.
För Socialdemokraterna är detta inga konstigheter; även om det ska medges att det denna gång är ett svårare och besvärligare läge än på länge.
Tidsandan – zeitgeisten som tysken säger med ett vackert ord – är sedan ganska många år alltmer nationell. Sverige har steg för steg anpassat sig till detta genom såväl praktisk politik som i retorik. Det militära försvaret har styrts om mot att försvara svenskt territorium, svensk vapentillverkning för luft- och sjöstrider ökar i omfattning, migrationspolitiken har stramats åt i nationell och mer gränstät riktning och i retoriken talar ledande S-företrädare om att det är de ”som kommer hit som ska anpassa sig till Sverige och inte tvärtom.” För att nu bara ta några exempel.
Det maktskifte som nu genomförs i Sverige innebär att samma regering sitter kvar medan stödtrupperna byts ut. Det har stor betydelse att S förhåller sig kyligt distanserad till retoriksvängarna i de små liberala partierna. Behovet av ”tvärvändningar” likt i förra mandatperiodens migrationspolitik bör undvikas om den här regeringen ska åtnjuta nödvändigt förtroende här hemma och i världen.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se