Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet är de enda av riksdagspartierna som motsätter sig det värdlandsavtal med Nato som riksdagen kommer att rösta om idag. Samma partier förenas också av viljan att lämna EU. I tunga frågor är de således av samma skrot och korn.
Det är ingen slump att det är just SD och V som intar dessa udda positioner. Båda har problem med det öppna och fria västerländska samhällets värderingar. Inget av partierna har med modersmjölken insupit – som Tage Erlander lät orden falla under Korakrisen 1951 – ”ideologisk samhörighet med den västerländska demokratin.”
Vänsterpartiet sitter liksom fast i ett hat mot USA och mot marknadsekonomi som får partiet att likt i fornstora dagar vända ryggen mot väst. Förr i tiden – inte alls särskilt länge sedan – så vände Vänsterpartiet samtidigt ansiktet mot Sovjetdiktaturen. Den möjligheten finns inte kvar på samma sätt som idag. Men reflexerna finns kvar i det oreformerade partiet. Vilket kravet på ett utträde ur EU är ett tydligt exempel på. Jag har flera gånger försökt att med öppet sinnelag ta in V:s starkaste argument för varför det ur ett vänsterperspektiv skulle vara bäst för Sverige att lämna EU. Men jag har aldrig funnit något. Motståndet mot EU kan inte uppfattas som något annat än en nedärvd och oreflekterad reflex av det tidigare Sovjetimperiets agg mot EU:s organisation och utvidgning.
Sverigedemokraterna är å sin sida ännu mer oreformerade och främlingsblyga nationalister. Särskilt partiets EU-politiker hamnar gång efter annan under kritik eftersom de rör sig i sammanhang och grupper som gärna misstänkliggör USA och västliga intressen till förmån för Vladimir Putins auktoritära styre av sitt land. Förmodligen är det just det auktoritära som medvetet/omedvetet lockar Sverigedemokrater. De kommer trots allt därifrån de kommer. Ränderna sitter kanske inte kvar för evigt. Men den som varit organiserad kommunist/rasist har vissa inövade punkter som triggar igång tankar och känslor. Så förhåller det sig.
Det är glädjande att det finns en stark majoritet för västlig demokrati i Sveriges riksdag. Samtidigt är det förstås sorgesamt att två partier med nästan en femtedel av väljarna i ryggen aktivt motarbetar allt det som gett och ger oss välstånd, stabilitet och välfärd.