Amanda Björkman är ledarskribent på Dagens Nyheter. I ett antal artiklar har hon granskat avgångna moderata statsråds förhållningssätt till arbetslinjen. Björkmans vinkel utgår från logiken att ett partis främsta företrädare bör försöka att leva som man lär. Enligt denna logik är en moderat som maxar avdrag för rut, rot och för jobb inget konstigt utan helt i linje med partiets hållning. En moderat som hellre lever på bidrag än vad han eller hon arbetar; det är däremot i konflikt med partiets dominanta arbetslinje i politiken.
I tidigare epoker har socialdemokratiska makthavares privata skattemoral sålunda ställts mot partiets officiella högskattelinje. Ett antal huvuden har rullat under årens gång när medierna har avslöjat skatteupplägg och skattepåverkande bostadslösningar och kontokortsförmåner av olika slag.
Miljöpartiets tidigare språkrör och statsråd Åsa Romson jagades av Expressen för att hennes partner – eller hur det nu var – hade köpt en miljömässigt sett tveksam bottenfärg till familjens båt. Peter Eriksson – tidigare språkrör för MP och numera grön bostadsminister hos Stefan Löfven – skälldes för att köra en bensinslukande monsterbil som stod i bjärt kontrast mot partiets hållning till bilistiska transporter.
Riksdagen och regeringen har tämligen generösa regelverk för ersättningar till före detta ledamöter. Den som varit i selen ett antal år och som dessutom inte längre är purung kan i många fall låta sig bli bidragsförsörjd på goda nivåer under många år. Vilket en hel del moderater låter sig bli. Bidragsförsörjda alltså.
Sensmoralen är alltså att sossar framförallt ska betala skatt, moderater ska jobba och att miljöpartister ska avhålla sig från utsläpp av gifter och växthusgaser.
Gemensamt för samtliga partiers statsråd och riksdagsledamöter borde vara insikter om att priset för de förmåner och privilegier man haft och har är att mer än andra få leva som man lär. Vilket i de moderata fallen betyder att avstå från lättförtjänta bidrag genom att så fort som möjligt skaffa sig nya arbetsinkomster.
Den som det allra minsta bryr sig om sitt eget eftermäle torde inte tveka en millisekund om vad som är rätt och fel.