Ilmar Reepalus statliga utredning om vinster i välfärdsföretagen är nu släppt och presenterad. Att se över regelverk som till exempel ersättningssystem, valfrihetsmodeller, etableringsregler, betygssystem eller agera för ökad insyn i välfärdsekonomin och/eller att diskutera sådant som stramare kvalitetssystem eller om hårdare prövning av företagarnas handel och vandel; det är inget konstigt i sig. Sådant är att sköta landet. Det Socialdemokraterna håller på med i de här sammanhangen är däremot något helt annat. Vi talar om symbolpolitik av värsta sort. I Ekot i går morse talade Reepalu tala om företagens ”övervinster”. Ett spöke från den för S så famöst katastrofala löntagarfondseran går åter genom partiet.
Jag känner en djup och uppriktig oro för min kära socialdemokrati. Någonting håller på att gå riktigt sönder. Partiet är på väg att driva symbolfrågan om "vinster" så pass långt att det snart inte finns någon återvändo. På tvärs mot all nedärvd sans, balans och omdöme är Socialdemokraterna i färd med att kasta sig ut i de terränger där det bor väldigt få väljare.
Det är absurt att beskriva vårdens, skolans och omsorgens problem som om de vore orsakade av företag och vinster. Det fantasifulla talet om att företagens vinster "stjäl miljarder" från skattebetalarna är just fantasier. Att Socialdemokraterna anammat vänsterteologernas räknemetoder är alarmerande. Det finns inga vinster att hämta hem för den som är ute efter att tvinga bort företagen från de helt eller delvis skattefinansierade arenorna. När företagen försvinner så försvinner nämligen också vinsterna.
Symbolpolitikens stora syfte är att locka Moderaterna att kasta sig in i en hård högervänsterstrid där M åter kan rubriceras som "direktörshögern" och där Socialdemokraterna kan känna sig "hemma som det var förut." Mitt råd är att släppa den nostalgiska snuttefilten snabbt och fort. Återgå istället till sakpolitiken. Inse att ni håller på att ställa till det riktigt rejält.
Tänk om Sveriges populäraste skola Internationella Engelska Skolan stänger? Tänk om Aleris stänger sina sjukhus och vårdcentraler? Tänk om stora delar av vuxenutbildningen slår igen?
Tror ni att medborgarna strömmar ut på gatorna och sjunger Internationalen då?
Sansa er medan tid är.