SCB:s mätning (4/12) om hur folk skulle rösta om det var val någon av de närmsta dagarna visar att sedan valet den 9 september gör Socialdemokraterna en framryckning på lite drygt två procentenheter. När SCB mäter hur väljarna rört sig mellan partierna så visar det sig att S vunnit lite från Vänsterpartiet och lite från Liberalerna utan att förlora till något annat parti i någon för SCB mätbar omfattning. Det är en bra position för S; om ändock på en för låg aktivitetsnivå. Ett parti som är relevant för många människor ska helst förlora lite och vinna mer från alla partier i konkurrensen. Då är man verkligen med i matchen. Just nu är inget parti vidare med i matchen. Men av de dåliga är S bäst.
Jag ska inte överdriva för mycket. Men det kan vara så att S är på väg att lämna sin långa ”stendöda period” i SCB där det enbart förlorats till SD och ibland till M och där det enbart vunnits små rännilar från MP. Socialdemokraterna kan vara på väg att bli mer relevanta igen.
Ska det bli så, så vill jag gärna avråda S från att ge sig in i nära maktrelationer med de två små liberala partierna C och L. Klart att det finns vissa beröringspunkter mellan partierna. Och det är klart för mig att S bör samarbeta med något eller några borgerliga partier hellre än med V och MP; som till sin attityd och till sitt innehåll är alltför udda visavi Socialdemokraterna.
Ett extraval skulle mycket väl kunna lösa upp en eller annan knut. När människor i ett skarpt läge inser att inget av de gamla blocken finns kvar – sannolikt inte ens i retoriken från vare sig S eller M – så har vi ett nytt läge där väljarna kan ge riksdagen en delvis annan sammansättning.
Bortom partitaktik så är det starkaste argumentet för ett extraval i grunden demokratiskt. Extraval är inget misslyckande. Folket är inte fiender som partierna ska vara rädda för. Det vore kul om S gick i bräschen för ett extraval och därmed befriade oss från kravet att tänka låtsastankar om låtsasregeringar som på sin höjd kan ägna sig åt låtsaspolitik.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se