Måndagen den 24 september börjar den nya mandatperioden i riksdagen. Upprop av den nya riksdagens ledamöter följs av val av talmän. Dagen därpå är det dags för riksmötets officiella öppnande.
Tiden från nu och fram till då kommer att användas för interna samtal och informella överläggningar mellan partier. Sverige behöver en regering och det är det behovet som står i centrum för de nyvalda politikernas intresse och arbete just nu och möjligen en bra stund framöver.
I det här läget är det av stort intresse att lyfta fram sakfrågor och reformbehov som ett slags förebyggande insatser mot dysfunktionella regeringsbildningar. Som medborgare behöver vi vara på vår vakt mot sådant som påminner om den nu skrinlagda Decemberöverenskommelsens egna varianter av vad som är en "majoritet".
Riksdagspartiernas blyghet inför att hantera det trixiga parlamentariska läget lade grunden för Decemberöverenskommelsens majoritetsvariant: Största "partikonstellation" gavs makten över regering och budget. S och MP fick regera med stöd av V eftersom de släpptes fram av de fyra borgerliga partierna. Det primära syftet med alltihop var att runda SD:s riksdagsgrupp. (Och därmed kom också SD:s väljare att rundas.) Sakpolitik och reformer kom således i andra hand vid regeringsbildningen.
En gång är ingen gång men två gånger börjar bli en vana; så lär oss ordspråket. Riksdagens politiker bör därför uppmanas att hålla sakfrågorna högt under den nya mandatperioden. Valresultatet ska respekteras; inte manipuleras.
En toppviktig fråga som bör tas om hand så tidigt som möjligt gäller framtiden för svensk migrationspolitik. En parlamentarisk utredning med stora expertresurser i kansliet behöver ges tid och utrymme att lägga underbyggda förslag om hur Sverige ska hantera migration i form av folkvandringar, arbetskraftsinvandring, organiserat tiggeri och asylinvandring. Ett liknande parlamentariskt initiativ bör tas för att underbygga en effektiv klimatpolitik som gör mer verkstad av det lite fluffiga ramverket som Klimatlagen utgör.
Socialförsäkringarna, inklusive ålders/garantipensionerna behöver ges en mer omvärldsrobust struktur både vad gäller förmåner och avgifter. Kort sagt: Låt inte blygheten för SD få styra ännu en mandatperiod.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se