Arbetsförmedlingen ska reformeras. Enligt regeringsblocket S, C, L och MP ska förmedlingen reformeras i ”grunden” konstaterade dåvarande arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) på DN Debatt i våras. (9 maj)
Det finns många risker för de reformatorer som ger sig på stora statliga myndigheter. Polisreformen är ett nutida exempel på hur tröga, förändringsovilliga och sega sådana processer kan vara. Dessa risker ska dock inte överskugga behovet av förändringar och förbättringar.
Dagens Arbetsförmedling har – genom tidigare regeringars försorg – utvecklats till ett slags socialbyrå där de ungefär 350 000 personer som är inskrivna förvisso är arbetslösa men i stor utsträckning inte anställningsbara.
Att förnya Arbetsförmedlingens uppdrag är mot den bakgrunden en politisk och samhällelig självklarhet.
Det behövs sannolikt rejäla och osentimentala grepp för att få ordning på verksamheten. Arbetsförmedlingens historia bjuder på vettig inspiration.
För ungefär 100 år sedan började Statens arbetslöshetskommission att arrangera så kallade nödhjälpsarbeten; AK-jobb. Tiotusentals människor arbetade med enklare sysslor mot låga löner. Efter grundliga reformer i olika steg kom så Arbetsmarknadsstyrelsen Ams ut i ljuset några år efter andra världskriget. En kärnverksamhet i Ams var yrkesutbildningar/omskolningar som genomfördes i stor skala.
Moderna varianter av såväl AK-jobb som Ams-utbildningar har följt med in i våra dagar. Mitt intryck är dock att båda dessa verksamheter behöver skalas upp och stramas till. Jag utgår från att Centerpartiet och Liberalerna har lärt sig läxan från Alliansregeringens misslyckade experiment med upphandling av ”coacher” för de arbetslösa och nu har kommit till insikt om att det framförallt är konkreta och handfasta yrkesutbildningar som utbildningsföretagen ska leverera in till staten.
En funktionell analfabet som inte kan svenska behöver inte en coach utan utbildningsplikt till yrkesutbildningar på svenska och/eller en anvisning till ett enkelt jobb på marknaden.
Den nya arbetsmarknadsmyndigheten som ska se dagens ljus 2021 är viktig och angelägen. Förmedlingen av jobb kan någon annan ta hand om. Sådant sköter sig nästan av sig självt i jämförelse med de tunga uppdragen att utbilda för och anvisa till arbete här och nu i dagens Sverige.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se