Ambassadören, M-politikern och nu återigen ledarskribenten på SvD:s ledarsida Olof Ehrenkrona påminner på ledarsidan (17/4) om ett viktigt sakförhållande: "Världshistorien är fylld av bildade personer som har försvarat och utövat våld och förtryck under devisen att några ägg måste knäckas för att göra en omelett." Bildning och utbildning är kort sagt ingen självklar garanti för förnuft och omdöme i politiken. Hans artikel tar avstamp i ett uttalande från de franska republikanernas toppkandidat i EU-valet, François-Xavier Bellamy som säger sig inte vara rädd för kulturkrockar utan för ”okulturkrockar; alltså grupper som konfronterar varandra av okunskap och av brist på insikt."
Ehrenkrona varnar för att även bildade konservativa människor och politiker som känner sig "trängda av tidsandan och invaderade av främmande livsmönster" lätt kan falla för populisternas "kollektivistiska" locktoner om ordning och reda. Olof Ehrenkrona slår – om jag förstår honom rätt – ett slag för det liberala kungsvärdet "friheten."
Han har en viktig poäng. Demokratin kan användas för att avveckla friheten. Vilket enligt somliga kritiker kan vara det som pågår i EU-landet Ungern. Därför pläderar Ehrenkrona för att de kritiska frågorna till Ungerns premiärminister Viktor Orbán inte bör begränsas till hur han värnar demokratin utan vidgas till frågor om hur han vill "försvara friheten?"
Vill man vara djävulens advokat så är det rimligt att påminna om att även det omvända gäller: Friheten kan användas för att avveckla demokratin. Drar vi friheten och demokratin ut på sina respektive yttersta grenar så ser vi lätt att ingendera av de två storheterna klarar sig särskilt bra utan sällskap av mittenvärden som förnuft, balans, omdöme och moral.
Vilket på olika sätt illustreras av den fördömandekultur som ofta viner genom politiken. Utrikesminister Margot Wallström fördöms på den stora liberala ledarsidan för att hon förtjänstfullt värnar demokratin och inte bara rusar iväg och rövar åt sig barn hur som helst i Syrien. Riksdagsledamoten Lars Adaktusson fördöms på den stora vänsterledarsidan för att han förtjänstfullt värnar friheten att åka på möten med konstiga organisationer och udda politiker. Fördömningsindustrin på de båda ledarsidorna utförs dessutom – apropå Ehrenkronas tes – av människor med i vart fall ofullbordade universitetsstudier i bagaget.
Fördöm mindre. Tänk mer.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se