Assimilering – anpassning – är det mest framgångsrika sättet att förhålla sig för den som kommer inflyttandes till ett nytt land. Ute i verkligheternas förnuftiga liv är detta inget konstigt. Det är enbart i politiken som det under några decennier har pågått en rush bort från anpassning och assimilering till förmån för identitetspolitik och multikulturalism. Förhoppningsvis är den politiken snart vid vägs ände.
Eli Göndör är filosofie doktor i religionshistoria med inriktning mot islamologi och Mellanöstern. Han kombinerar erfarenheten med att vara född och uppvuxen i Stockholm med att ha levt och rest 25 år i Mellanöstern. Correns läsare kan också glädjas över att Göndör är kolumnist på tidningens ledarsida!
I senaste numret av tidskriften Fokus medverkar Eli Göndör med en av de viktigaste invandringspolitiska artiklar som jag på år och dag läst på svenska. Eli Göndörs kunskapsbestyckade poäng är att assimileringen – och därmed integrationen – framförallt misslyckas när det är två majoritetskulturer som möts. Å ena sidan det kulturellt kristet präglade samhället och å andra sidan personer med erfarenheter från Mellanösterns sunnimuslimskt dominerade länder. Enligt Göndör kan det vara extra svåra processer just i Sverige. Vår majoritetskultur har aldrig utmanats och/eller förtryckts och därför inte behövts hållas levande. De flesta av oss vet inte ens om att vi har en majoritetskultur; förrän vi plötsligt blir skogstokiga för att Yasri Khan, en ung sunnimuslim i Miljöpartiet, inte vill skaka hand med en kvinna.
Eli Göndörs slutsats är att "integrationens framgångar eller misslyckanden samvarierar med identitetspolitik och välfärdsprogram: ju mer välfärd och identitetspolitik, desto sämre integration."
Det är inte så märkligt: "En människa interagerar med sin omgivning ungefär 150 gånger om dagen. Används de 150 gångerna till att interagera med nya miljöer med ett främmande språk, går integrationen fortare. Om de 150 tillfällena används för att upprätthålla tidigare vanor och språk, bromsas integrationen upp", skriver Göndör. Så är det. För många (särskilt män) sunnimuslimer från Mellanöstern är det en tuff resa med anpassning till såväl en sekulär demokrati som till att vara i minoritet. Gamla föreställningar behöver bytas ut.