Det finns en viss logik i Centerpartiets skilda budskap i statsministerfrågan respektive budgetfrågan. Centerpartiet stoppade moderatledaren Ulf Kristersson från att väljas till statsminister tidigare i veckan. På fredagen meddelade däremot Centerpartiets ekonomiskpolitiska talesperson Emil Källström att C inte kommer att rösta nej till moderaternas budgetmotion vid den slutliga voteringen som hålls i december.
Logiken är enligt följande: Centerpartiet vill gärna ha moderat politik som den väntas komma till uttryck i budgetmotionen. Vilket inte är så konstigt. Enligt uppgifter från Moderaterna kommer deras budgetmotion nämligen att bestå av "allianspolitik".
Centerpartiet tänker lägga en egen budgetmotion som kommer att bli utslagen i den första voteringsomgången. I huvudomröstningen mellan budgeten från S och MP:s övergångsregering och moderatmotionen så kommer de centerpartistiska ledamöterna att rösta gult; det vill säga avstå från att ta ställning. Vilket betyder att moderaternas motion kommer att vinna med 154 röster mot 144. Moderaterna får ihop 154 röster genom att SD:s och KD:s totalt 84 mandat kan adderas till M:s egna 70 mandat i huvudvoteringen.
Däremot vill Centerpartiet inte ha en regering som i sin vardag är "beroende av Sverigedemokraterna." Enligt C:s sätt att se på saken så skulle en borgerlig regering som installerats med stöd av röster från SD, befinna sig på ett sluttande plan där samtal, förhandlingar, eftergifter och vådliga kompromisser snart skulle bli en del av den nya vardagen. Att Sverigedemokraterna vid ett enskilt tillfälle – och på eget bevåg – röstar på en moderat motion som leder till mer allianspolitik och inget annat; det är en helt annan sak enligt Centerpartiet.
Och som sagt. Bemödar man sig om att försöka känna in/tänka in C-perspektivet så går det att ana en logisk hållning.
Frågan är hur C tänker sig fortsättningen? Vad för slags regering ska ta hand om den moderata budgeten om nu Moderaterna själva är otänkbara att leda en sådan regering?
Förr i tiden sades ofta om Centerpartiet att de hade minst ett par listiga rävar bakom öronen. Omdömet kanske gäller än idag; medan vi funderar över logiken så tar C hand om politiken?
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se