Ann-Sofie Hermansson (S) är kommunstyrelsens ordförande i Göteborg. På DN Debatt invände hon nyligen med starka känslomässiga argument mot Stefan Löfvens och Ardalan Shekarabis uttalanden om att ett förbud för tiggeri på allmän plats kanske kan bli verklighet här vad det lider.
Ann-Sofie Hermansson företräder den välkända linjen ”Det går inte att förbjuda fattigdom” på ett respektabelt sätt. Med ett trist undantag: ”Turerna skapar skarpa frågetecken. Jag ser nämligen inte mycket till socialdemokrati i de båda S-ministrarnas agerande.”
Det där ofoget – att antyda att de i ens parti som har andra uppfattningar än en själv egentligen inte är särskilt socialdemokratiska – är lågvattenmärken av de sektminnen som konstigt nog lever kvar i det dominerande maktpartiet i Sverige.
I själva sakfrågan om tiggeriförbudet har Ann-Sofie Hermansson fel. Det är inget konstigt alls att en regering/riksdag bestämmer att tiggeri är förbjudet på allmän plats och att det är förbjudet för kommuner att dela ut socialbidrag eller skolplatser till tiggare från andra länder. Sådant är nämligen stötande.
Ett eventuellt tiggeriförbud skulle självklart vara en inskränkning i förvärvsfriheten. Sådana inskränkningar är inte ovanliga. I reglerade marknadsekonomier och välfärdsstater är det inte tillåtet att tjäna pengar hur som helst. Saken har inte ett dugg att skaffa med något försök att ”förbjuda fattigdom”.
Ann-Sofie Hermansson anför vidare att ”Med ett definitivt förbud skulle det bli olagligt eller otillåtet för en människa i nöd att be en annan människa om hjälp.”
Så är det naturligtvis inte alls. Ett tiggeriförbud skulle dock göra det olagligt att ”be en annan människa om hjälp” genom att tigga på allmän plats. Vilket är något helt annat än ett förbud om att be någon om hjälp.
Jag är själv tveksam till hur tiggerifrågan bäst bör lösas. Av partipolitiska skäl tror jag dock att det vore mycket bra för S att införa ett tiggeriförbud. Tiggarna utanför snart sagt varje butik i Sverige är den främsta sinnebilden för många om hur Sverige har förändrats och försämrats. Den stadiga strömmen av väljare som lämnar S för SD har säkerligen denna sinnebild för ögonen när de byter parti.
Vid sidan av frågans partipolitiska symbolvärde är det ju angeläget att tiggeriet faktiskt minskar vid ett eventuellt förbud. Därför är de tekniska frågorna viktiga. Ansvaret ska kanske vara kommunalt?