Det fanns en hel del spänning i luften vid riksdagens votering om statsminister på fredagsförmiddagen. Jag var där. Läget var spänt och mer – skulle jag vilja säga – allvarligt trots att det långt i förväg stod klart att omröstningen i sig skulle bli tämligen ospännande.
Utgången var så given att fem ledamöter ur oppositionen tog sig råd att hoppa över omröstningen. Nej-siffrorna för Stefan Löfven räknades således till 200 ledamöter medan Ja-siffrorna landade på 116; endast de två partierna som ville sitta i Löfvens andra regering röstade ja. Vänsterpartiet valde att avstå – rösta gult.
Spänningen i riksdagens kammare handlade mer om framtiden än om specifikt här och nu; vad ska hända i nästa voteringsrunda nu när både Ulf Kristersson och Stefan Löfven fått nobben av riksdagen var sin gång?
Många lyssnade också extra noga på C-ledaren Annie Lööfs anförande före omröstningen om Löfven. Hur skulle hon lägga orden innan hon lade sina avgörande 31 mandat i nejskålen? För en månad sedan röstade riksdagen, genom Centerns röster, nej till Ulf Kristersson (M). Det märktes tydligt att Annie Lööf la all sin kraft och nästan alla sina ord på ett försök att motsäga bilden av henne som politikens "Nej-Drottning". Det var liksom ingen hejd på hur Centerpartiet – enligt Annie Lööf – hade ansträngt sig för att få till mer rörelse och positionsbyten hos också de övriga partierna. Men tyvärr utan att lyckas, sa Annie Lööf.
Nå, det ligger i sakens natur att var och en är sig själv närmast när upploppet i långa maktkamper börjar närma sig.
Sannolikt återkommer Ulf Kristersson snart som voteringsobjekt i riksdagen. Sedan M och KD på onsdagen fått igenom sin budget har något "nödvändigt nytt" hänt i parlamentet. Vilket kan vara nog skäl för talmannen att gå fram med Kristersson en gång till. Och då börjar det bli riktigt spännande.
Mest modiga i riksdagen denna dag var Miljöpartiet som var beredd att åter ingå i en regering med S; trots de gröna plågorna under förra mandatperioden. Mest gnistor slog det denna dag mellan Ebba Busch Thor och Annie Lööf. Det går att ta på spänningen mellan de båda blivande toppolitikerna. Kanske hamnar de i samma regering eller så hamnar de i olika block här framöver. De båda kommer hur som helst att ladda och prägla politiken.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se