Undersökningsföretaget Inizio har för Aftonbladets räkning tagit pulsen på medborgarnas/väljarnas uppfattningar i regeringsfrågan. De medborgerliga åsikterna om vem som bör regera med vilka är av uppenbara skäl ungefär lika spretiga som när väljarna skickade in sina röster i riksdagsvalet för en månad sedan.
Preferenserna har inte hunnit ändras särskilt mycket under några få veckor. Till skillnad från många statsvetares häpnadsväckande gissningar/önskningar i regeringsfrågan (till exempel i Expressen 4 oktober) så finns det emellertid en betydligt mer realpolitisk och mandatinsiktsfull tendens i de folkliga förslagen.
Skönandarna bland statsvetarna flockas helst runt regeringar där miljöpartister, socialdemokrater, centerpartister (och möjligen liberaler) ingår. Medborgarnas förstahandsalternativ är något helt annat:
Populärast är en regering som består av Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna.
Att dessa tre partier skulle sätta sig i samma regering här vad det lider under hösten är otänkbart. Däremot är en regering med Moderaterna och kanske Kristdemokraterna – med passivt stöd av bland andra Sverigedemokraterna – det i särklass mest troliga utfallet av det drama som nu pågår i och omkring riksdagshuset.
Att det förhåller sig på det viset har inget med mina främsta önskningar att göra. Det är helt en fråga om matematik och politik. En statsminister ska väljas. För att statsministern ska väljas krävs att högst 174 ledamöter röstar nej till honom och att minst 1 (en) ledamot röstar ja. Sådana är de konstitutionella reglerna. Moderatledaren Ulf Kristersson har dessutom två klara voteringsvinster tillsammans med SD – ja till talman Norlén och nej till statsminister Löfven – i ryggsäcken.
Den förra regeringens sammansättning – S och MP – tycks däremot inte ha framtiden för sig. I vart fall inte om väljarna/medborgarna får bestämma. Alternativet hamnar på åttonde och sista plats av de konstellationer som förekommer i Inizios undersökning. Socialdemokraterna sitter knappast och gråter över den folkliga domen. Den förra regeringen var en nödlösning. En gång är ingen gång. Men för sin framtids skull bör S undvika nödlösningar nu på ett tag. För att komma in i spelet krävs istället att göra sig attraktiv för andra och bättre partners.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se