Sedan en tid tillbaka finns ett oaktsamhetsbrott infört i sexualbrottslagstiftningen. Personer kan dömas för oaktsam våldtäkt och för oaktsamt sexuellt övergrepp. Det nya brottet innebär en skärpning som – om domstolarna dömer som lagstiftarna i riksdagen tänkt sig – kan leda till fler fällande domar. Oaktsamhet innebär att åklagaren anser att den som åtalas borde ha insett risken för att partnern inte deltog frivilligt i sexet.
Tidigare krävdes att åklagaren trodde sig om att kunna bevisa uppsåt (tydlig och medveten avsikt) att begå våldtäkt/övergrepp för att saken skulle gå till domstol. Oaktsamhetsbrottet innebär en i mina ögon positiv och angelägen breddning av möjligheterna att få fler gärningsmän fällda. Kanske kan det nya brottet rentav fungera förebyggande; folk tänker sig för lite mer?
Vid sidan av de juridiska hårklyverierna – vars värld jag nu lämnar i den här texten – är oaktsamhet ett mycket användbart och samhällsnyttigt begrepp. Att vara oaktsam – att bortse från risker som borde ha insetts – är inget uppmuntransvärt beteende. Vi bör sträva efter att vara aktsamma om oss själva och om våra medmänniskor.
För att ta en trivial vardagshändelse som exempel så tänker jag på den oaktsamhet som ibland uppvisas av cyklister som utan att se sig om bara kör rakt ut på ett övergångsställe. Visst; de kanske har laglig rätt att göra så men det är en klen tröst att ha rätten på sin sida när huvudet smackar i gatan efter en kollision med en bil. På liknande sätt kan ju var och en hävda att "jag har rätt att gå var jag vill, när jag vill och hur jag vill" utan att bli utsatt för rån, misshandel och övergrepp av olika slag.
Gärningsmän ska självklart inte ha en sekunds strafflindring med hänvisning till att offret var kraftigt berusat, var på fel plats vid fel tillfälle, var sovande, lättklädd, uppträdde naivt och aningslöst eller vad nu kan vara. Ur möjliga brottsoffers perspektiv ter sig saken dock helt annorlunda. En misshandel, en våldtäkt eller ett personrån blir ju inte mindre hemsk och traumatisk för att en gärningsman fälls.
En sund och aktsam riskbedömning är en god vän på livsfärden. Skulden är alltid helt och odelbart gärningsmannens. Men oaktsamheten kan delas av många. Så hänger det ihop.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör på Corren. widar@folkbladet.se