Det finns en hel del angelägna reformer som riksdagspartierna tillsammans med en förhoppningsvis funktionell regering behöver ta sig an under mandatperioden. Ett samhällsområde som inte bara är angeläget utan snarare oundvikligt är rättsstatens resurser och funktionalitet. Bristerna i rättsstatens alla olika led är alarmerande.
Bristen på poliser leder till ett sämre polisarbete. Det sämre polisarbetet leder till högre tryck på landets cirka 1 000 åklagare. Polis och åklagare är kommunicerande kärl i rättsstaten. Desto sämre utredningar och undersökningar in i åklageriet, desto sämre underlag för åtal in i domstolarna. Ett annat stort och växande problem i rättsstaten är de stora bristerna på Nationellt forensiskt centrum (NFC) i Linköping. Problemen yttrar sig i orimligt långa väntetider för uppgifter om vapenanalyser, DNA och annat som åklagarna behöver för att kunna styrka sina åtal med kriminaltekniska bevis. I ett uppmärksammat program från Sveriges Radio (Kaliber 2017) talade en åklagare om NFC som en "rättsskandal."
Åklagarmyndigheten har dessutom att hantera besparingskrav som bland annat innebär att aspiranter inte kan rekryteras i tillräcklig omfattning. Kriminalvården larmar nu på allvar om att det i praktiken är fullt på fängelser och häkten. Beläggningen på anstalterna är enligt myndighetens egna uppgifter 97–99 procent. Vilket uttryckt på vanlig svenska betyder överbeläggning.
Under de gångna åren har politiker i riksdag och regering beslutat om flera straffskärpningar för en rad olika brott med bäring på skjutningar i de kriminella gängen och sexualbrott. Just nu sitter även en utredning och slipar på sitt slutbetänkande i frågan om konsekvenserna av att avskaffa straffreduktionen för brottslingar i åldern 18–20 år.
Konsekvenserna kommer att bli stora och dyra. Unga män är den mest brottsaktiva gruppen i samhället. Straffskärpningar och införandet av fler brott med fängelse i straffskalan kommer att öka trycket väldigt mycket på en redan hårt ansträngd rättsstat. Jag invänder inte emot straffskärpningarna i sig. De är nödvändiga. Däremot finns det anledning att vara starkt kritisk mot politikens bristande ansvar för rättsstatens helhet. Det är en mycket allvarlig kritik. Vacklar förtroendet för rättsstaten så vacklar förtroendet för vår samhällsmodell.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se