Relationen till Sovjetunionen skiftade under det kalla krigets gång. Oftast var det skiften i det sovjetiska ledarskapets humör och påfrestningen från internationella kriser som avgjorde temperaturen mellan de båda klassiska arvsfienderna Sverige och Ryssland som utkämpade minst tio krig mot varandra under åren från Stora ryska kriget 1554 och till Finska kriget som slutade 1809.
Sverige utvecklade vad som kommit att kallas för ”dubbelpolitik” De svenska Socialdemokraterna i skilda regeringar arbetade i det fördolda väldigt nära framförallt det ledande Natolandet USA. Det var ingen tvekan om att Sverige var ett västland och att den ”transatlantiska axeln” innebar ett militärt skydd från USA om Sverige mot förmodan skulle utsättas för ett direkt militärt angrepp.
De inledande decennierna av det kalla kriget var parallella med Rekordårens fantastiska ekonomiska tillväxt. Sverige profilerade sig som ett öppet frihandelsland och upplevde inga marknadsekonomiska svårigheter som går att relatera till alliansfriheten.
När svensk socialdemokrati ska svara på frågan om varifrån vi kommer så är det korta och tillspetsade svaret således att vi kommer från goda erfarenheter av dubbelpolitik och dubbelmoral. Vi hade aldrig kunnat uppträda som vad vi gjorde om vi varit medlemmar av en militärallians med kollektiva försvarsförbindelser. Däremot har nära samarbete med Nato – västallierade – inte utgjort något problem. Tvärtom har Sverige gynnats av de dubbla spåren.
Att svara på Pär Nuders andra fråga om var vi står idag; det är lite knepigare. Allt har ändrats. Tyskland är numera Natos mest drivande och betydelsefulla medlem i Europa. Sovjetkommunismen har gått i drickat sedan länge. Ryssland har i sin tur återuppstått; inte som en stormakt à la förr i tiden. Men definitivt som en aggressiv och auktoritär aktör i världspolitiken i allmänhet och i Östersjöregionen i synnerhet. Vårt eget militära försvar är sedan många år kraftigt nedbantat. Sedan kalla krigets dagar har Nato växt ut till 28 medlemsstater, varav flera är gamla Sovjetsatelliter och många har landgräns till Ryssland. Sveriges geografi är således inte längre lika strategiskt intressant för Nato.