Under den gånga helgen har Socialdemokraterna hållit kongress i Örebro. Jag var där och kände in ord och stämningar på det första mötet efter det sämsta valet.
Partiledaren Stefan Löfvens tal till partikongressen var ett av de bästa tal som jag hört och sett honom hålla.
Löfven är helt strålande när han talar om bildningens och kunskapens fördelningspolitiska kraft som slår den som växer till i bildning och kunskap med "oavbrutet hänförd förvåning". Bildning var talets återkommande röda tråd. Hans val att extra tydligt stå upp mot det hedersförtryck som drabbar "100 000 flickor och pojkar" i Sverige är bara att applådera. Vilket också publiken i den fullpackade salen gjorde.
På pressträffen efter sitt tal svarade Löfven dessutom befriande enkelt och rakt "Ja" på frågan om han har stöd i partiet för Januariavtalet. Inte därför att alla gillar allt i avtalet. "Det gör inte jag heller", sa Löfven. Men stödet finns där därför att folk förstår att "det är en kompromiss som var nödvändig för att få till en S-ledd regering". Stefan Löfven såg påståenden om stort missnöje i partiet som en "bubbla som far ikring".
Efter att jag lyssnat på ungefär 100 inlägg från S-folk här på kongressen så kan jag bara hålla med. Det är andra saker än januariavtalet som oroar socialdemokrater: Villkoren på landsbygden, klimatet, resurser till vård/skola/omsorg, vägar/järnvägar, skolan.
Intressant nog talade Stefan Löfven om januariavtalet som en "begynnelse" på något nytt. Vilket är en klar blinkning om att S är inriktat på att prova om samverkan med C, MP, V, och L kan utgöra ett fungerande regeringsblock för framtiden. Övriga dörrar smälls igen med besked. Vilket är den enda svaga punkten i S-upplägget såsom det framfördes i Löfvens tal i Örebro.
Alternativet till januariavtalet är – enligt Löfven – att högerextremismen lierar sig med en "höger som företräder samhällets rikaste eliter, för att istället rikta ilskan mot samhällets minoriteter. Så sliter de isär samhället ännu mer, för att själva få makten över ruinerna. De har lyckats förut", sa Löfven.
Här anklagas således SD och M för att vilja störta in Sverige i något slags nazism. Påståendet är genant och sektbesläktat. Vem tror på sådant tal; utöver folk i aktivistmiljöer av olika lutning?
Säg som det är istället: "Den regering vi fick till var den bästa regering som var möjlig att nå så som riksdagen ser ut." Detta besked ligger betydligt bättre i Stefan Löfvens mun. Dessutom är det sant. Vilket inte ska underskattas i dessa tider.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se