Svensk inrikespolitik är inne i ett spännande och formerande skede. Förhoppningsvis landar denna moderniseringsprocess i ett politiskt landskap som äntligen skakar av sig 1800-talets ideologier och blockindelningar. Vi får se hur det blir med den saken. De första två åren på nybörjarregeringens mandatperiod har hur som helst varit extraordinärt dramatiska. Nästa akt i detta drama är högst sannolikt en splittring i ett av regeringspartierna.
Ni minns vad som hänt. Regeringens budget föll. Ett beslutat extraval ställdes in i sista stund. En överenskommelse – DÖ – om att låta minoriteten bestämma kastades överbord efter åtta månader. Ett statsråd har tvingats bort på grund av misstankar om antidemokratiska böjelser. Ett par andra statsråd har lämnat för att ge plats åt nya och förhoppningsvis bättre statsråd. Ett dramatiskt och sällan skådat lappkast i invandringspolitiken skapade konvulsioner; framförallt i Miljöpartiet men också i den identitetspolitiska tyckarvänsterns kretsar.
Parallellt har stora och breda överenskommelser om försvaret, migrationen och elektriciteten slutits mellan i första hand Socialdemokraterna och Moderaterna. S regeringspartner i MP har hängt på vilket även en varierad uppsättning av borgerliga småpartier har gjort. Vänstern och SD har hållits utanför. SD därför att de utgör ett tredje och ännu svårhanterat och störande block. Vänstern därför att dagens riksdagsparti är oförmöget att ingå kompromisser; vilket haveriet i de bostadspolitiska förhandlingarna är ett kvitto på.
Miljöpartiets mest fundamentalistiska riksdagsledamöter Carl Schlyter, Valter Mutt, Annika Lillemets och Jabar Amin håller mycket tydligt på att mäla sig ut ur riksdagsgruppen. De negligerar såväl partiledningens som sina hemmadistrikts uppmaningar att hålla sig till partiets linje i för regeringen viktiga voteringar. Senast fronderade de – utan att förvarna i rimlig tid – vid förra tisdagens votering om migrationspolitiken.
Enligt Ekot har de fyra ledamöterna även slutat att delta på riksdagsgruppens veckomöten. Den kommande partisplittringen är inte märklig. Politiken är så pass spännande påfrestande idag att sådana saker händer.