Ulf Svensson, den gamle entreprenören och sedermera direktören för Kolmårdens djurpark, kallar sig numera för ”framtidskonsult”. Det gör han helt rätt i. Så länge man orkar blicka mot framtiden är man med i matchen.
Ulf Svensson har också hunnit på att samla på sig en hel del historia. Häromdagen kom han upp till mig med en tjock pärm klädd i fin, svart sammet. I pärmen har Ulf Svensson samlat flera hundra av de bilder som fotografen Leif Hallberg har tagit vid Olof Palmes många besök på Kolmårdens djurpark.
”Palme drog ju jättestora publikskaror när han talade på de arbetarrörelsedagar som Socialdemokraterna genomförde i Kolmården. Dessutom hände det då och då att han och pojkarna åkte ner till Kolmården från Harpsund på mer privata besök”, berättade Ulf Svensson för mig.
Efter mordet på Olof Palme 1986 gjorde Ulf Svensson tre likadana fotopärmar. En gav han till änkan Lisbet Palme, en fick efterträdaren Ingvar Carlsson och en har jag nu fått låna några dagar.
Jag tar mig igenom pärmen i omgångar. Ni vet hur det är. Man dras bakåt i tiden, ser en mängd personer som är unga och väldigt levande på bilderna men som nu har båda eller i vart fall en fot i graven. Tankarna snurrar och minnesbandet drar bakåt. Vem är det där? Kan det vara Ulf Larsson? Är det Mårten Palme? Och kolla på Ulf Svensson; med vilken spänst han anför promenaderna uppför Kolmårdens backar och krön!
Nu har det gått trettio år sedan mordet på Palme. Att händelsen fortfarande är ett öppet kriminaldrama beror naturligtvis på att mordet är ouppklarat. Vilket ständigt ger anledning för Leif GW Persson och andra att i kvällstidningsregi trampa runt bland misstänkta revolvrar, ouppklarade spår och dela ut idiotförklaringar till alla de som betraktar mordgåtan som löst och som ser Christer Pettersson som mördaren.
Det är som det är med den saken. Inte mycket att göra åt.
Jag slår igen Ulf Svenssons vackra pärm och tänker på Jesus ord om att ”låta de döda begrava sina döda”. För socialdemokratin var det länge sedan alla dessa minnesdagars tillbakablickande var en tillgång. Olof Palme borde få vila i frid.
Visst ska vi minnas våra döda; de som gått över floden före oss. Men för alla som vill vara med i matchen är det framtidskonsultens framåtlutande blick som gäller.