Valen till Svenska kyrkan och EU-parlamentet fungerar som ett slags opinionsundersökningar för de riksdagspartier som deltar. Rikspolitiken får en chans att öva sina kampanjorganisationer i halvskarpa lägen. Budskapen i valrörelserna till kyrkan och till EU är endast lite på marginalerna anpassade till kyrkliga frågor eller Europafrågor; i huvudsak gnuggar partierna slogans och paroller som används i den vanliga inrikespolitiken.
”Kyrka” blir en metafor för ”samhälle” när C, S och SD – de tre riksdagspartier som ställer upp i kyrkovalet under sina vanliga partibeteckningar – bedriver valrörelse. Socialdemokraterna stred för en ”Öppen folkkyrka”, Sverigedemokraterna vill ha en ”Svensk folkkyrka” medan Centerpartiet kampanjade för en ”lokalt förankrad kyrka.”
Om kyrko- och EU-valen går bra för partierna används de som interna temperaturhöjare – ”Vi är på rätt väg”- innan de glöms bort. Om valen går dåligt glöms de bara bort.
De tre riksdagspartierna är nog tämligen nöjda med utfallet av kyrkovalet. Socialdemokraterna visar på förmågan att hålla sig kvar som största parti på ungefär 30 procent; ett resultat som vore en bedrift om det kan upprepas i riksdagsvalet 2018. Centerpartiet visar på förmågan att öka även i sammanhang när folk röstar på riktigt; översatt till riksdagsvalssiffror indikerar kyrkovalsresultatet att C skulle kunna lyfta sig uppåt 9 procent till 2018.
Sverigedemokraterna ökar med cirka 40 procent, vilket skulle kunna peka på ett riksdagsvalresultat på cirka 20 procent. Internt i SD skulle sannolikt sådana siffror uppfattas som en besvikelse. Målet i kyrkovalet var satt till ännu en fördubbling – vilket hittills har varit partiets sätt att växa mellan riksdagsvalen. Men så blev det alltså inte. Det kan möjligtvis peka på att Jimmie Åkesson sänker takten och på att den värsta hypen är över; SD normaliseras när sensationellt bra valresultat transformeras till goda valresultat och till – på lite sikt – även dåliga valresultat.
Kyrkovalet ger dock inga hjälpande öppningar i rikspolitikens regeringstrauma. Kyrkomötets nästa största parti är Posk; en partipolitiskt obunden grupp som vann drygt 17 procent av rösterna. En sådan blockobunden grupp är precis vad riksdagen skulle behöva. Men att i närtid hoppas på något sådant är nog lönlöst.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se