I de stora och väsentliga samhällskonflikterna har uppdelningen i höger- och vänsterpartier blivit alltmer frånåkt av utvecklingen. Kampen mellan öppenhet och slutenhet har i och för sig alltid varit en del av mänsklighetens tillvaro. I dag triggas konflikterna mellan hindrande murar och välkomnande motorvägar emellertid extra hårt av digitaliseringens samhällsförändrande krafter. Motsättningarna och de helt skilda perspektiven skär rakt igenom vartenda traditionellt och statsbärande parti. På den politiska teaterns huvudscen som USA utgör är de båda partikonvent som avverkats under sommaren övertydliga exempel på klyftorna i partierna.
Vänster- och högerpopulisterna i Demokraterna och Republikanerna påminner i sina olika varianter av slutenhetsretorik betydligt mer om varandra än om vad de liknar sina mer stadiga partivänner. Storbritannien är också en god markör för partiväsendets strukturella kris. Kollapsen i brittiska Labour och i det konservativa regeringspartiet Tories visar på diken av partiinterna konfrontationer i öppenhets- och slutenhetsfrågor. I en av sommarens utgåvor talar den världsledande liberala tidskriftens The Economists ledarsida rentav om behovet av en ”nytt mittenparti” i det brittiska kungadömet.
Även Fastlands-Europas klassiska partier riskerar att dras isär rejält i pågående och kommande strider om öppenhet och slutenhet. Under senare tid har dessutom fruktansvärda utbrott av islamistisk lågbudgetterror i Frankrike och Tyskland medvetet bidragit till öppenhetsförespråkarnas svårigheter. Nationalism och islamism sätter kort sagt hyggliga och pragmatiska samhällsförvaltare i kristdemokratiska och socialdemokratiska partier i skruvstäd där de pressas från två håll samtidigt.
På det konkreta markplanet visar sig digitaliseringens påfrestningar framförallt i invandringens och handelns skepnader. Digitaliseringen bryter ner barriärer, utmanar handelshinder och nonchalerar såväl nationsgränser som internationella system och protokoll för frihandel och asylrätt.
Nationalistpartier som till exempel Sverigedemokraterna och Nationella Fronten i Frankrike växlar obehindrat mellan höger- och vänsterretorik när de på bred front angriper den öppna marknadsekonomins fria rörligheter. Påfrestningarna innebär att motsättningarna i de klassiska partierna blommar ut och förstärks.