Rättsstaten och den liberala demokratin är byggda på samma gemensamma grundtanke: Varje vuxen person är ansvarig för sina egna handlingar. Nästa led i denna tankeprocess är att eventuella förmildrande eller försvårande omständigheter (när sådant som ansvar och förväntningar ska fastställas) enbart ska gälla den egna personen.
Det faktum att varje människa utöver att vara sig själv också ingår i flera olika statistiska grupper ska inte ligga människan vare sig till last eller till heder.
För att gå mer rakt på rödbetan: En man som begår sexualbrott ska inte behandlas vare sig bättre eller sämre än andra på grund av att han till exempel ingår i grupperna unga asylsökande män, lågutbildade, bidragsberoende eller arbetslösa.
När domstolen behandlar det som kallas för personalia går man igenom den misstänktes personliga förhållanden för att utröna om det finns omständigheter i individens liv som talar för eller motsäger den ena eller andra påföljden för just denna individ. På liknande sätt utgår till exempel en seriös utbildningsinstitution från varje elevs personliga ingångsvärden i form av förkunskaper. Detta görs för att utbildningen ska kunna göra största möjliga nytta för just denna individ.
Däremot är det förkastligt om skolan sätter sina förväntningar högt eller lågt beroende på en individs socioekonomiska eller kulturella grupptillhörigheter. På motsvarande sätt ligger rättsstaten i potten om domstolarna börjar blanda in grupprelaterade fördomar om till exempel afrikaner, fattiga, rika, finländare, män, kvinnor och hög/lågutbildade människor i sitt dömande. Var och en är ansvarig för sitt. Inget annat duger.
Den offentliga diskussionen efter SVT:s program om våldtäktsmäns etnicitet (Uppdrag Granskning 22 augusti) visar på ett tragikomiskt sätt upp hur gruppfördomar präglar debatten. Vilket Sanna Rayman på Expressens ledarsida häromdagen satte fingret på med sedvanlig finess.
Veterankriminologen Jerzy Sarnecki personifierar röran: Fördomar mot invandrarmän är fult medan fördomar mot fattiga är fint. Lex Sarnecki lyder: Om invandrare begår brott så beror det på att de är fattiga. Låt oss lämna detta fördomsträsk. Kultur och bakgrunder spelar naturligtvis stor roll för våra beteenden. Men våra beteenden får vi ta ansvar för själva.
Widar Andersson är chefredaktör på Corren och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se