Nyligen intervjuades moderaternas partisekreterare Gunnar Strömmer av riksdagsjournalisterna. Han gav en bild av de stora uppgifter som ligger framför politiken de närmaste mandatperioderna. Strömmer konstaterade dels att – som alla säger nuförtiden – att ”ett nej ska vara ett nej”. Vilket är ett viktigt invandringspolitiskt uttalande. Den som får avslag på sin ansökan att lämna landet ska också skyndsamt lämna landet. Denna politiska hållning är svår nog att få till i verkligheten. Vare sig polisen eller Migrationsverket klarar av sina uppgifter i dag. Det behövs bättre politik, fler poliser och tydligare och stramare regelverk för att få ordning på saker och ting.
Men den stora och riktigt krävande uppgiften för politiken är att se till att ”ett ja ska vara ett ja”, sa Gunnar Strömmer med en integrationspolitisk ordvändning som förtjänar att bli klassisk. Den som får ja på sin ansökan att stanna i landet ska ha fått ja till någon annat än kriminella förorter, arbetslöshet, bidrag, dåliga skolor, språklig isolering och ett allmänt utanförskap till Sverige och det svenska.
Den som får ja ska få ja till krävande chanser att så snabbt som möjligt komma in i det svenska samhället. In i språket, in i arbetslivet, in till studier och in som delaktig i det svenska välfärdssystemets finansiering.
Att få ordning på ja kommer att ta betydligt längre tid än att få ordning på nej. Nej och ja hänger förstås ihop som kommunicerande kärl. Under överskådlig tid kommer Sverige att behöva många fler verkliga nej för att kunna ha en chans att kunna ge ut vettiga ja. Att hålla invandringen på rimligt låga nivåer är ingen avancerad vetenskap. Det bör gå att få till någorlunda snabbt. Att skapa en effektiv struktur för integration kräver däremot noggranna förberedelser och gott kunskapande.
Att fokusera mer av den politiska diskussionen på ja till integration istället för på nej till invandring kommer också att vara positivt för samhällsklimatet. Ett sådant fokusskifte blir gradvis möjligt i den takt som det visar sig att politiken menar allvar med att reglera invandringen på vettiga sätt. Det finns dock inga genvägar. Fuskas det med nej så blir bra ja färre och dåliga ja blir fler.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se