För första gången sedan 2012 noterar opinionsundersökningsföretagen statistiskt säkerställda nedgångar för Sverigedemokraterna. Den gångna helgens Sifoundersökning i bland annat Svenska Dagbladet visar att SD tappar stöd till förmån för Moderaterna. En svala gör ingen sommar och allt det där. Det kan vara ett hack i kurvan och om ett halvår kan SD ha återtagit sin klättring uppåt i näringskedjan. Men det kan också vara så som Svenskans politiska kommentator Göran Eriksson formulerade saken i söndags, att Anna Kinberg Batra har ”knäckt SD-koden”: "Den som vill vinna väljare måste lyssna på opinionen – och vara beredd att byta politik."
De politikbytare han syftar på är Moderaterna. Det mediala intresset har tämligen ensidigt varit inriktat på konflikten mellan å ena sidan Fredrik Reinfeldts ”öppna hjärtan-politik” och å anda sidan Anna Kinberg Batras ”flyktingpaus-politik”. Visst är det ett remarkabelt skifte i den moderata invandringspolitiken; inget snack om den saken. Men som Göran Eriksson påpekar så går faktiskt Kinberg Batra i Reinfeldts fotspår. Det drastiska byte av politik som Anna Kinberg Batra nu genomför är nämligen en kopia av det drastiska politikbyte som Anna Kinberg Batras företrädare Fredrik Reinfeldt så framgångsrikt gjorde med nya Moderaterna 2004.
Den mest intressanta berättelsen om Moderaterna är således inte att den nya ledningen i konflikt med den gamla ledningen har lagt om invandringspolitiken totalt. Det riktigt spännande är däremot att Kinberg Batra upprepar Reinfeldts framgångsrecept. När den gamla politiken inte fungerar längre; vad gör man då? Jo man byter politik!
Moderaterna har tydligast av alla riksdagspartier visat för väljarna att de hör och ser vad de känner och tycker om invandringen. Partiet säger sig vilja ha en "flyktingpaus" vilket väl torde betyda att de flesta asylsökande ska avvisas vid gränsen.
Om vi lämnar sakfrågan åt sidan för dagen och istället betraktar förhållningssättet som sådant – byt politik när den gamla inte fungerar – så är det i mina ögon ett uttryck för det slags grundläggande populism som vår representativa demokrati bygger på. Socialdemokraterna har ännu en bit kvar att vandra tills de är där. Partifalanger värnar stendöda självbilder av att det finns något slags "rätt" socialdemokrati som alltid är överordnad vad väljare och medborgare anser. Men sådant går att ändra på. Om viljan finns.