I EU-valen brukar väljarna känna sig lite "friare" att rösta på person mer än på parti. Vilket är högst rationellt. Hela valapparaten har dragits igång för att utse endast tjugo ledamöter till skillnad mot riksdagsvalens 349. Att få in rätt person har mycket stor betydelse. En duktig parlamentariker – även från ett litet parti – kan få mer gjort än en stor och sömnig partigrupp.
För kandidater som står lite längre ner på valsedlarna utgör ger personvalet också ett slags andra chans att utmana den rangordning på listan som partiet bestämt. På motsvarande sätt vill det till för kandidaterna som står på "säkra platser" att vakta sina ryggar så att de inte blir omsprungna av personkryssamlande konkurrenter.
Det finns mycket bra folk på listorna. Väldigt få av de cirka 320 kandidaterna från riksdagspartierna är dock kända utanför sina lokala miljöer. Det nationella medieintresset inriktas helt på toppkandidaten i respektive parti. Den korta valrörelsen har dominerats av konflikter om högerextremism/populism/nationalism och av små skandaler om pengar och sex. Några rejäla EU-frågor har således inte varit uppe till rakning.
Som DN:s reporter, krönikör och korrespondent Pia Gripenberg konstaterade (23 maj) i en text om valet så kommer "högerpopulisterna att gå framåt. Men det är viktigt att inte överdriva deras betydelse." Så sant som det är sagt. Men förnuftet biter föga då det finns starka inrikespolitiska aktörer i politik och media som helst av allt endast agiterar mot SD alldeles oavsett vad saken gäller.
Under ytan finns det dock som sagt mycket bra kandidater med riktiga och relevanta sakfrågor på agendan. En av dem är Johan Danielsson, tvåa på den socialdemokratiska valsedeln. Han är klart uttalat LO-fackens S-kandidat. Johan Danielsson har lång erfarenhet av att arbeta med fackliga frågor i Europa och har kontakter och nätverk på många håll; vilket är helt avgörande för den som vill få något gjort. På Danielssons agenda finns tunga frågor med direkt vardagsförankring på svenska arbetsplatser av många slag.
Med bra röststöd i ryggen kan Johan Danielsson under de närmsta åren lämna bra bidrag till förbättringar av den fria rörligheten för arbetskraft i Europa. Det finns också ett starkt egenintresse för Sverige och svensk välfärd att värna sig mot illojal konkurrens. En röst på Johan Danielsson kommer därför att göra nytta.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se