Det är inte förbjudet att ha flera tankar i huvudet samtidigt. Det är rentav att rekommendera. Särskilt i de heta invandringsfrågorna behövs flera perspektiv. På Svenska Dagbladets ledarsida i söndags berättade den politiska chefredaktören Tove Lifvendahl om Anki Boman som förestår ett asylboende för 65 personer på Gotland. Flera hundra personer i trakten är engagerade i ett nätverk för att hjälpa till med allt från kläder till övning i att prata svenska med en svensk.
Tove Lifvendahl ägnar sig gärna åt att väva in sociala entreprenörer och det civila samhället i sina betraktelser om tidens stora frågor och händelser. Hennes goda poäng är att alldeles oavsett om vi gillar/ogillar invandringspolitiken så är vi – asylsökande och alla andra – människor som kan och bör sträcka ut handen åt varandra.
Samtidigt är det viktigt att svenska myndigheter inte går runt och tror att de är en del av det civila samhället. Lagar och paragrafer ska vara så tydliga som möjligt och så nära det ”allmänna rättsmedvetandet” som möjligt.
Papperslös är nyspråk för att vistas illegalt i Sverige. Många EU-medborgare som har rätt att vara här i tre månader stannar kvar mycket längre än så. Kontrollen är närmast obefintlig. Att det förhåller sig på det viset är i mina ögon inte så mycket att säga om. Väldigt få vill leva i värsta kontrollsamhället med angivare och poliser i varje gathörn.
Men vi ska ju inte hålla oss med lagar där just den illegala vistelsen i Sverige ger förmåner. Och som förvandlar EU-medborgare till papperslösa förmånstagare. Då blir det tragikomiskt.
I Olofström i Blekinge har en polsk familj som vistas illegalt i Sverige fått rätt av Skolinspektionen i en tvist med kommunen om skolgång för ett av barnen. Enligt Skolinspektionen är det just familjens illegala ”papperslösa” vistelse i Sverige som ger rätt till skolgång.
Mats Manhammar är jurist på Skolinspektionen och han säger till Sydöstran att lagen är glasklar. ”Vi följer det 29:e kapitlet i skollagen som säger att alla barn ska ha rätt till skolgång."
Här har vi således den bisarra situationen att människor å ena sidan klart och tydligt inte har rätt att vistas i Sverige. Å andra sidan har vi ”glasklara” lagar som ger rätt till skolgång. Vilket ju är helt snurrigt.