Nyligen lyssnade jag på P3-dokumentären "Vansinnesdådet i Bollnäs" av Lasse Edfast. Programmet är helt nytt men händelsen som skildras inträffade år 2000. En psykotisk ung man angriper två unga systrar med kniv; en mördas och en skadas svårt med flera knivhugg i ansiktet. Dokumentären skildrar en dramatisk epok för många psykiskt sjuka människor och deras anhöriga.
I mitten av 1990-talet fattade riksdagen beslut om en stor omläggning av den psykiatriska vården. De gamla och stora "mentalsjukhusen" skulle nu definitivt avvecklas till förmån för en öppenvård under frivilliga former i kommunal regi.
Omstruktureringen hade sina egna drivande skäl och orsaker. Rättsosäkra inlåsningar av människor var ett stort och växande problem; inte minst mot bakgrund av de stora forskningsframsteg som fört ut en ny generation av ångestdämpande läkemedel på marknaden. Det fanns alltmer av trovärdiga alternativ till att låsa in "farliga" människor på väldiga anstalter. Kommunaliseringen av psykvården följde också ett tidstypiskt mönster. Det är här på 1990-talet som kommunaliseringen av grundskolan genomförs raskt och – som det ska visa sig – en smula oförsiktigt.
Många människor for illa då omläggningen av psykiatrin genomfördes. Vansinnesdådet i Bollnäs genomfördes av en 21-åring som blev mer eller mindre utlämnad åt kommunala tjänstemän utan någon större kompetens på det psykiatriska området.
Riksdagen gjorde det än värre genom att följa upp öppenvårdsreformerna med lagändringar som kraftigt skärpte kraven för hur och när människor kunde tvångsomhändertas för psykiatrisk vård. I dokumentären skildras hur den ångestsjuke unge mannens mor och engagerade medarbetare i den landstingskommunala öppenvården gjorde fruktlösa försöka att nå fram till honom. Riksdagen vandrade kort sagt för långt i den kommunala tangentens riktning. Ökad lokal frihet behöver för de mest utsatta människornas skull balanseras av större möjlighet att använda tvångsingripanden i svåra fall.
Situationen inom barn- och ungdomspsykiatrin är alarmerande ansträngd idag. Här behövs stora reformer för ökad tillgänglighet och kvalitet. Som dokumentären i P3 visade så är det lätt att vara efterklok. Efterklokhetens insikter kan dock omvandlas till förklokhetens handlingskraft. Att försöka förebygga vansinnesdåd är ett starkt allmänintresse.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se