Decemberöverenskommelsens ande svävar ännu över riksdagens socialdemokrater och moderater. Båda hoppas kunna regera Sverige genom att bli "största partikonstellation" efter valet 2018. Vilket betyder att S satsar allt på att hålla ihop sin lilla gröna vänstergrupp medan M gör allt för att hålla ihop de fyra allianspartierna. Talet om "blocköverskridande" är alltmer just bara "tal".
Partierna sitter hårdare fast i tämligen dysfunktionella block än vad de gjort på år och dag. Vilket partierna står ut med av den enkla och enda anledningen att Decemberöverenskommelsens formel om "största partikonstellation" förvandlar det dysfunktionella blockandet till något politiskt rationellt. Det går att vinna regeringsmakten utan att segra i ett val. Därför kan S vänstergira våldsamt utan att behöva bry sig om att vinna väljare från mitten och högerut. Därför kan M helt rikta in sig på alliansvård utan att behöva bry sig om att vinna väljare från mitten och vänsterut. Det där är ett allvarligt problem. Partier som vill vara stora och breda stats/samhällsbärare men som beter sig som små och slutna revirbevakare riskerar tämligen raskt att bli som de beter sig.
Allt är naturligtvis Sverigedemokraternas "fel". Eftersom varken S eller M vill ha med SD att göra så har partierna ägnat sig åt att försöka kasta Jimmie Åkesson fram och tillbaka mellan sig. "SD är ett löntagarfientligt högerparti", har det låtit från den ena sidan medan den andra sidan har returnerat att "SD är ett välfärdspopulistiskt parti för manligt missnöjda LO-medlemmar." Det där har inte fungerat. Åkesson har väljarväxt på sig och steg för steg blivit tyngre och tyngre att kasta mellan S och M.
Därför befinner vi oss i denna nya fas av förnekelse där de två blocken tänker sig att bedriva valrörelse som om SD inte fanns. Jag har lätt att förstå S och M:s dilemma. Det finns inga snabba fix. Och det finns – i vart fall för en politiker – ett slags kortsiktig rationalitet i det blockinåtvända blundandet. På lite längre sikt går det dock förstås åt helsike. Det långsiktigt sunda är att partier som S och M försöker vinna sympatier och väljare på bred front. Oavsett vilken minoritet som bildar regering 2018 så är det ju inte så kul att göra det med ryggen mot en riksdag där SD är största parti.