Många verkar förundrade över att det invandringsnegativa AfD kunde gå så starkt i det tyska förbundsdagsvalet i söndags. Det söks mer eller mindre krystade orsaker här och där. Det mest självklara svaret är dock påtagligt frånvarande i debatten: Partier får röster därför att människor av kött och blod vill rösta på dem. Svårare är det inte. Dessa självklara svar används för det mesta när det gäller "vanliga" partier som media inte behöver "förhålla" sig till på något särskilt sätt. När det gäller mer "obehagliga" partier som till exempel AfD så måste det liksom alltid vara någons "fel" att det har gått som det har gått; vi förespeglas optionen att hade bara någon gjort något annat än vad de gjorde så hade AfD aldrig kommit in i det politiska finrummet på allvar.
Från vänster- och högeryttrarna sägs nu till exempel att det var "Storkoalitionens fel" att det gick bra för AfD i Tyskland. Hade inte Kristdemokraterna och Socialdemokraterna suttit i samma regering så hade de båda partierna kunna föra en hård ideologisk valrörelse där "höger–vänster-konflikter" vinit genom luften. Så sägs det. Och det har sagts otaliga gånger här hemma att S och M skulle ha kunnat hindra SD:s tillväxt genom att hitta på stora "ideologiska konflikter" om det eller detta. Det är lika feltänkt här som där.
Att konstruera motsättningar är lönlöst och dumt. Visst finns det höger–vänster-skärningar i somliga frågor. Men vare sig här eller där finns det några motsvarande och användbara höger- eller vänstermajoriteter i parlamentet. Och i de frågor – invandring och integration – som saken gäller med AfD och med SD så går ju skärningslinjerna rakt igenom allt som kan kallas höger och vänster. En anständig och stabil migrationspolitik kommer således att växa fram mer som frukten av ett samarbete än av konflikter mellan höger och vänster.
Visst hade både S och CDU kunnat vara mer uppmärksamma i invandringsfrågorna. Och visst kan vi se att S och M i Sverige tycks ha fått stopp på den akuta väljarblödningen till SD genom omläggningen av invandringspolitiken. Men att både SD och AfD nått 13 procent i sina senaste riksdagsval är ingens "fel"; inte något som kunde ha förhindrats genom att S eller de borgerliga gjort några smarta manövrar.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se