Isabella Lövin är språkrör för Miljöpartiet. Hon är i grunden journalist och författare och värvades till Miljöpartiet som EU-parlamentariker där hon gjorde goda insatser; inte minst för havsmiljön. Hon står högt i kurs i mina ögon. Hon har hållit sig borta från "röstar-ni-inte-på-oss-så-går-jorden-under"-tilltalet. Hos Isabella Lövin har jag heller inte märkt något av de "von oben-vibbar" som annars inte är ovanliga hos människor som betraktar sig som ett slags upplyst förtrupp; långt framför och ovanför oss oupplysta i populasen.
Efter de snart fyra åren i regeringsställning så går det emellertid knackigt för Miljöpartiet. Med mindre än fem veckor kvar till riksdagsvalet så tycks den gröna valfebern sprida sig; tyvärr även hos Isabella Lövin. (Eller i vart fall hos de politruker i partiet som möjligen pushat på henne att göra det hon gör för den goda sakens skull.)
I en lång artikel i ETC nyligen kastar hon alla hämningar. De annars så vanliga känsloargumenten hos opinionsbildare och estradörer som inte vet vad man ska göra är ju att vi "i vart fall ska göra något så att vi kan se våra barnbarn i ögonen och säga att vi försökte i vart fall göra det vi kunde." Isabella Lövin går mycket, mycket längre. Enligt Lövin är det numera högst tveksamt om dina barn ens kommer att överleva. Hon avslutar sin artikel med orden "Bara så kommer planeten hålla dina barns livstid ut."
Här finns inga tvivel: Bara så kommer. De som gnällde på Carl Bildts "enda väg" när det begav sig har fått något rejält att bita i.
Politiskt är det naturligtvis inte det minsta konstigt att MP-politiker gör allt vad de bara kan för att exploatera det varma vädret och skogsbränderna. Så gör de flesta. SD suger ut allt som går ur invandringen. Vänsterpartiet mjölkar för glatta livet människors misstänksamhet mot vinster. Men vare sig Åkesson eller Sjöstedt är i närheten av sådana dödspredikningar som Isabella Lövin. Och det kanske fungerar. För 30 år sedan kom MP in i riksdagen på grund av – som det visade sig – en fullt naturlig men dödlig sjukdom hos sälar.
Klimatförändringarna är på riktigt, det är jag helt övertygad om. Men jag vill för mitt liv inte att politiker som tjoar om barnens snara död ska vara ansvariga för klimatpolitiken.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se