Den viktiga konsten att gilla läget

Partiet har en förmåga att förvandla gjorda kompromisser till sin egen politik, samtidigt som man pekat på att man gärna vill mer.

Foto:

Widars krönika2019-01-30 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Ylva Johansson har suttit i socialdemokratiska regeringar sedan 1994. Nu laddar hon för ännu en mandatperiod som arbetsmarknadsminister. Denna gång ska stora delar av uppdraget utföras på uppdrag av de två små liberala stödpartierna C och L. Vilket bland annat innebär att regeringen ska förändra arbetsrätten på ett sådant sätt att undantagen i turordningsreglerna blir fler och tydliga, att a-kassan ska läggas om i linje med "flexicuritylinjen" och att stora delar av Arbetsförmedlingen ska skötas av privata aktörer. Dessa punkter är exempel på områden där Socialdemokraterna under lång tid har haft helt annorlunda ingångsvärden.

I helgen som gick medverkade Ylva Johansson i Ekots Lördagsintervju. Intervjun dominerades av frågor på temat "hur känns det" att genomföra en politik som man ägnat åravis av kampanjer och valrörelser att bekämpa?

Ylva Johansson är en erfaren stridshäst i politiken. Hennes grundanslag var mycket positivt: "Det här är bra för Sverige." "Jag är glad att vara arbetsmarknadsminister." "Det är bra att inte alltid bestämma själv."

Hon gillar läget kort sagt. Vilket är en god egenskap. Socialdemokratin är nämligen till sin själva substans ett regeringsparti. Och en regerings främsta uppgift och funktion är just att "gilla läget"; förhålla sig till verkligheterna sådana som de ser ut. Sedan 1930-talet då S började "kohandla" med dåvarande Bondeförbundet/Centerpartiet har partiet utvecklat en förmåga att gradvis förvandla gjorda kompromisser till sin egen politik, samtidigt som man pekat på att man gärna vill mer.

Ylva Johansson knyter således an till en klassisk socialdemokratisk tradition i sitt förhållningssätt till "läget." Rätt hanterat är det en klar framgångsfaktor.

Det som kan ställa till det för regeringen är däremot de stolpiga försöken att beskriva regeringsbildningen som ett historiskt värn mot nationalism, rasism och främlingsfientlighet. Sådana svulstigheter är ingen hemmaplan för S. Vem tror på att M skulle ha ställt till med värsta rasismen om de fått regera? Den enda gången som Ylva Johansson stakade sig i intervjun var också när detta kom på tal. Försvara gärna regeringen. Men håll er på jorden: Med tanke på att vi är ett 28 procents parti var den här lösningen den som gav mest ut för våra väljare.

Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se

Widars vinkel

Widar Andersson