På första maj lanserade talarna från LO idén om en "välfärdspakt" mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna. 100 extra miljarder kronor skulle satsas på välfärden under de tre år som återstår av mandatperioden. Utspelet från LO är intressant. Jag betvivlar inte för ett ögonblick att den ansträngda välfärden behöver extra resurser här och där och från och till. Inte minst när det gäller arbetarpensionerna. Mer om det senare. Först något annat.
Det som i mina ögon gör LO:s förstamajinitiativ om välfärdspakten intressant är nämligen att det alls görs. Paktförslaget är ett nutida tecken på socialdemokratins klassiska förmåga att ta sig fram och upp även när det tar emot som mest. Det LO-ordföranden Karl-Petter Thorwaldsson och hans fackliga kollegor säger är att de inte håller det för uteslutet att samarbetet mellan S och de små liberala partierna kan leda till något gott och bra för vanligt folk.
Medan de flesta kommentatorer sitter fast i en vänsternorm och tittar efter tecken på att samarbetet högerut kommer att leda till en revolt från vänster så visar LO att det finns en möjlig väg att fylla det nya samarbetet med ett innehåll som på sista raden går att leva med.
Det här är socialdemokrati när den är som bäst i mina ögon. Anpassningsbar, pragmatisk, inte suckande över det man saknar utan koncentrerad på vad man kan göra med det man har. Höger eller vänster är inte så viktigt, som Stefan Löfven konstaterade i början av sin partiledarbana då bakgrunden som ordförande i IF Metalls framgångsrika fackförbund påverkade honom mer direkt.
Som inte minst LO-ekonomen Torbjörn Hållö framhållit vid flera tillfällen så är pensionssystemet verkligen i behov av en välfärdspakt. På twitter (2 maj) gav Hållö flera exempel på problemets kärna; för många arbetare lönar det sig inte att ha arbetat och betalat pensionsavgifter i 45 år: "Pensionssystemet där heltidsarbetande får samma pension som den som inte jobbat är perverst och skadar svensk ekonomi", konstaterade LO-ekonomen. Så är det.
Detta är en mycket angelägen sakfråga i dagspolitiken som regeringen och dess stödpartier bör ta tag i gemensamt. En pakt för att det ska löna sig att ha jobbat och slitit och betalat för sig borde vinna starkt stöd i riksdagen.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se