Politik är inte helt synonymt med personer. Men som jag ser på världen är det inte särskilt mycket som skiljer mellan politik och personer. En bra politiker i ett dåligt parti kan åstadkomma storverk. En dålig politiker i ett bra parti kan på sin höjd bli en medelmåtta.
De flesta bra politiker kommer från de större partierna. Vilket inte är konstigt. Dels är de fler och urvalet större. Dels så lever storleken på partiet i symbios med bredden och med möjligheten för individer att utvecklas efter sitt eget skön. Små partier – förutom Centern historiskt i vart fall – är annorlunda. Små partier är små just därför att de relativt folkflertalet är udda och speciella och ovalbara för de allra flesta. Små partiers företrädare är därför ganska räddhågset insnävade.
Undantag finns förstås alltid. Ta till exempel Stig Henriksson i Fagersta som under sin tid som kommunalråd under flera val lyfte Vänsterpartiet uppemot 50- och 60-procentsnivåer i kommunalvalen. Henriksson var kung i Fagersta mycket mer än vad han var vänsterpartist. Han var pragmatisk, personlig, samarbetsvillig och hade alltid Fagerstas bästa – istället för socialism, kommunism, feminism, antirasism och allt vad vänsterns abstrakta ismer heter – för ögonen. Stig Henriksson var en gudabenådad och resultatinriktad kommunpolitiker just därför att han inte brydde sig om teserna som strömmade ut från Vänsterns riksparti.
När Henriksson tröttnade – i valet 2014 fick han bara knappa 30 procent och fick pisk av Socialdemokraterna – så tog han den riksdagsplats han vann i personvalet i Västmanland. Väl i riksdagen har Stig Henriksson – det jag sett av honom – anpassat sig totalt till Vänsterns folkfrämmande retorik.
Bengt Germundsson i Markaryd är en väldigt framgångsrik kommunpolitiker för Kristdemokraterna. Han fick 45 procent i senaste kommunvalet. I tidningen Dagen läste jag nyss en artikel där Gudmundsson berättar att ”vi har inte förlorat en votering sedan 2003.”
Bengt Gudmundsson är folklig och pragmatisk i Markaryd. I rikspolitiken däremot har han agerat mer kristet dogmatiskt i sitt motstånd mot partiets tidigare ledare Göran Hägglund. Med hållningen i rikspolitiken skulle han på sin höjd fått 4–5 procent i Markaryd.