Socialdemokraterna har dragit igång hösten med en film på temat "Vi har gjort det förut och ska göra det igen." Statsministern och partiledaren Stefan Löfven filmas när han besöker olika delar av de svenska verkligheterna. Löfven träffar barn, gamla, arbetare, undersköterskor och ungdomar. Stefan Löfven är en bra person. Problemet är matchningen mellan temat "Vi har gjort det förut och ska göra det igen" och de människor och miljöer som visas upp i filmen. Det finns två problem med detta. Ett mer allvarligt och ett mer lättviktigt. För att börja med det lättviktiga:
Det Socialdemokraterna har "gjort förut" är enligt filmen att under de senaste hundra åren ha förvandlat Sverige från ett land med "brutal fattigdom" till ett land som är en "förebild" i världen. Frågan är varför S nu måste göra "det igen"? Sverige har styrts av socialdemokratiska/socialdemokratiskt ledda regeringar under drygt sjuttiofem år av de där hundra åren. Och under de senaste tjugo åren så leder S med 12–8 mot de borgerliga.
Vad har gått så fel att Socialdemokraterna nu måste "göra det igen"; det vill säga återigen omvandla Sverige från ett land som präglas av "brutal fattigdom" till ett land som är en förebild i världen? Filmen ger inget svar. Och här kommer det mer allvarliga problemet.
Ingen av alla de människor som Stefan Löfven träffar förefaller att ens vara i närheten av "brutal fattigdom" eller nöd. De flesta verkar må ganska bra. Stefan Löfven säger i och för sig att det finns alltfler "miljardärer" i Sverige samtidigt som det finns alltfler "pensionärer som inte har råd att bjuda barnbarnen på bio."
Socialdemokraterna har gjort stordåd i politiken. Så är det. Det kan ingen förneka. Men ska det som redan är gjort nu liksom göras en gång till?
Socialdemokraterna kunde ha gjort en film där nu och då hängde ihop. Löfven kunde ha gått i klinch med de brutala fattigdomsmiljöer som finns i Sverige. Han kunde åkt ut till poliser som går på knäna i kamp mot dödligt vapenvåld, han kunde besökt de många skolor där knappt hälften av eleverna blir godkända, han kunde ställt sig sida vid sida med de hedersförtryckta, hälsat på i överbefolkade lägenheter i de fattiga förorterna och han kunde ha filmats med de långtidsarbetslösa som numera domineras av utomeuropeiska invandrare. Då hade man förstått vad det handlade om.
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se