En kväll tidigare den här veckan hade jag anledning att åka till Cupolen i Linköping. Där på Majgatan där Folkets park tidigare höll till huserar numera – vid sidan av ett nytt snyggt bostadsområde – Pingstkyrkan som har renoverat och fräschat upp lokalerna rejält.
Kvällen inleddes med tårtkalas. Utrikespolitiska föreningen firade 50 år. Därefter hälsade föreningens ordförande Anders Riedenfalk den mycket stora publiken välkommen till ett par timmars utrikespolitisk debatt som jag hade förmånen att leda från scenen i den stora salen där Pingstkyrkan annars håller sina gudstjänster.
Det fanns vissa predikotendenser även under den utrikespolitiska debatten. Jag klagar inte på det. Tvärtom. Riktig politik är sammansatt och komplicerad och går mycket sällan att hantera genom att svara ja eller nej på frågor. Utrikespolitik har ju dessutom den egenskapen att mycket av de förhållanden och verkligheter som ska diskuteras befinner sig och inträffar just utrikes. Vilket betyder att politiska debattörer i utrikesfrågor behöver förklara och beskriva sammanhang och personer som inte alltid är så välkända för publiken.
Utrikespolitiken är utöver detta en syntes av säkerhetspolitiska, försvarspolitiska och handelspolitiska överväganden. För Sverige som ett litet och exportberoende land i utkanten av världen finns det sålunda många aspekter att beakta i utrikespolitiska frågor.
Denna bredd och detta djup speglades mycket väl på Pingstkyrkans scen denna kväll.
Yasmine Posio Nilsson från Vänsterpartiet stack ut från mängden. Att V (vid sidan av SD) var det enda parti i panelen som aldrig suttit i regering märktes tydligt. För Yasmine Posio Nilsson var det mesta svart eller vitt. Hos de andra partierna dominerade oftast de regeringserfarna gråskalorna. Detta omdöme gäller även MP:s riksdagsledamot Valter Mutt som så ofta hamnat i konflikt med sitt parti under de fyra regeringsåren. Mutt problematiserade på ett förtjänstfullt sätt Sveriges relationer med Kina. När det gäller relationen med Ryssland är det dock mer endimensionellt och svartvitt från samtliga partier; åsiktskorridoren är väl smal kan jag tycka.
Liberala debattörer som C:s riksdagskandidat Martin Ådahl och Liberala ungdomsförbundets ordförande Joar Forsell bör nog också fundera ett par varv till om det kloka i att uttrycka sig så pass kategoriskt om USA och president Trump som de gjorde i Pingstkyrkan. Sverige har en god tradition av att vara "lilla USA".
Widar Andersson är chefredaktör på Folkbladet och socialdemokratisk krönikör i Corren. widar@folkbladet.se