Sverige återtar så sakta förlorad terräng. Myrsteg för myrsteg lägger staten ut beställningar och uppdrag till myndigheter och utredningar. Totalförsvarstanken är på väg att göra comeback.
De intrycken bär jag med mig efter att ha gästat ett möte i Correnhusets vackra källare i Linköping i måndags kväll. Allmänna försvarsföreningen och Försvarsutbildarna i Östergötland arrangerade mötet som drog en nästan hundrahövdad publik.
Mötets fokus var Sveriges försörjningsberedskap i krissituationer. Hur väl förberedd är staten och lokala/regionala myndigheter på blockader, katastrofer, krig och andra eländen som snabbt kan slå ut de fredstida relationernas överflöd och funktioner? Hur väl förberedda är medborgarna att hantera konflikter som gäller tomma butiker, utslagen mobilkommunikation och kraftiga drivmedelsransoneringar?
Alla de där frågorna har många olika sorters svar. Flera personer i publiken hade rejält med livs- och försvarserfarenhet i sina ryggsäckar. De var med redan för ett kvartssekel sedan då staten monterade ner de gamla civil- och totalförsvarsstrukturerna med beredskapslager och med konkreta krigstillståndsregleringar till statliga myndigheter som till exempel forna Televerket; vars monopol idag har ersatts av en marknad med ungefär 500 aktörer.
Stora delar av den där nedmonteringen var självklart lika rimlig som att staten för några år sedan beslutade att lagen om allmän värnplikt skulle få vila; nya isar kräver nya puckar. När det gäller den militära personalförsörjningen balanserades nedmonteringen av värnplikten med uppmonteringen av ett – förvisso ännu mycket bristfälligt – frivilligt system. I fallet med civil- och totalförsvaret så är emellertid problemet att nedmonteringen inte har mötts med några egentliga nationella uppmonteringar alls. Vårt medlemskap i EU har setts som ett övergripande svar på de flesta beredskapsfrågor.
Men i Correns källare anades nyheter. Urban Bergström från Energimyndigheten och Hans Åkermark från Post- och telestyrelsen svarade entydigt ja på frågan om deras myndigheter är mer på tå i beredskapsfrågor nu än för några år sedan.
Beredskapen är inte god. Inte alls. Men beredskapen är på väg att bli beredd att beredas.