Tobias Billström efterfrågar en mer ”djuplodande” debatt när han i Corren 18 maj kommenterar min krönika ”Då hängde Billström löst” som publicerades 16 maj. I krönikan resonerade jag om hur det egentligen kom sig att Moderaterna så drastiskt kom att överge sin annars traditionellt konservativa och reglerade invandringspolitik.
Tobias Billström var migrationsminister i Reinfeldts regeringar mellan 2006 och 2014. Vid valet 2010 tog sig Sverigedemokraterna in i riksdagen för första gången. I september 2011 presenterade Reinfeldts regering och Miljöpartiet en migrationspolitisk överenskommelse som enligt statsministern var ”ett vägval som stänger dörren för främlingsfientliga krafter”.
I början av 2013 kritiserade Tobias Billström indirekt överenskommelsens konsekvenser. Han talade i intervjuer för att Moderaterna inför valet borde förändra sin politik: ”Volymen invandrare spelar roll. Alla förstår att det är lättare att integrera tusen än tiotusen invandrare." sa Billström.
Dessa egentligen helt okontroversiella sakupplysningar orsakade en formidabel storm i det medialpolitiska vattenglaset. Billström tvingades till pudlar och ursäkter. Statsminister Reinfeldt dementerade uppgiften om att antalet invandrare var en viktig fråga för Moderaterna.
Så var det. Tobias Billström ägnar sig dock inte åt någon formidabel undanglidande manöver när han pekar på att den dåvarande oppositionsledaren Stefan Löfven på Facebook i mars 2013 var väldigt kritisk mot Tobias Billström: ”Nu har man pekat ut en av samhällets mest utsatta grupper: de människor som söker skydd från krig, terror och förtryck. De gör det med ett avhumaniserande språk, där människor på flykt från krig beskrivs som 'flöden' och 'volymer'. Det är oanständigt."
Under några år så släppte faktiskt både S och M ansvaret för den reglerade invandringspolitiken. Vilket fick mycket stora konsekvenser som kommer att prägla den generella välfärden under flera decennier i Sverige.
Det enkla men samtidigt komplicerade svaret på varför detta har hänt är att allt är Sverigedemokraternas fel. SD:s framgångar lamslog produktionen av förnuft och balans hos både S och M.
Moderaterna borde ha kunnat bättre. Socialdemokraterna borde ha kunnat göra det bättre. Nu ser vi framåt. Tobias Billström borde vara en stor del av den moderata framtiden.