Johan Norberg är en fantastiskt stimulerande person att lyssna till och att läsa. Sannolikt är han också genetiskt utmanande för oss människor. I sin nya bok ”Progress – ten reasons to look forward to the future” ställer han – säkerligen för tusende gången – frågan "på nästan alla sätt, enligt nästan all statistik, lever vi bättre, längre och säkrare i dag. Så varför är alla övertygade om att allt är fruktansvärt?"
Frågan "Varför vägrar vi se att världen blir bättre?" utgör den röda tråden i så gott som allt som Johan Norberg producerar. Och det är inte lite det. Den klassiske liberalen, idéhistorikern och debattören Johan Norberg har skapat mängder utav böcker, föredrag, filmer, artiklar och radioprogram som fått en stor internationell spridning. Dagens Industris politiska redaktör PM Nilsson betraktar Norberg som "något så ovanligt som en svensk internationell världskändis." (Expressen 11/12)
Det är nog inga överord. Johan Norberg förekommer flitigt i internationell och högoktanig media som The Economist och Financial Times. I Asia Times läste jag nyligen en lång artikel om Norberg med anledning av hans nya bok.
Tidningen publicerar första kapitlet i Progress där Norberg lyfter fram ett svenskt exempel: "1955 ansåg 13 procent av den svenska allmänheten att det rådde "oacceptabla förhållanden" i samhället. 50 år senare är det drygt 50 procent av befolkningen som har den uppfattningen om det svenska samhället."
Den där känslan av att det var bättre förr har också politiska implikationer. I sin bok skriver Johan Norberg att 58 procent av de som röstade för att Storbritannien skulle lämna EU instämde med påståendet att samhället var bättre för 30 år sedan.
Med fakta på bordet är det lätt att se att sådant som demokrati, läskunnighet, minoriteters rättigheter, inkomster, tillgången till friskt vatten och nyfödda barns livschanser har ökat oerhört mycket under de senaste 25 åren. För att inte tala om freden, miljön och minskningen av våldsbrotten. Det mesta blir mycket bättre. Ändå dras vi så frekvent till eländesbeskrivningar. Varför?
Johan Norberg ger ett förslag till svar. Vi kan vara "genetiskt programmerade att vara gnällspikar. De jägare och samlare som aldrig var nöjda, utan oroligt stirrade mot horisonten efter nya stormar och rovdjur överlevde och förde vidare sina gener och stresshormoner till oss."
Kanske är det så?