Osäkerhet är ett passande begrepp i stort och smått. Idag avgörs presidentvalet i USA; hur ska det gå tro? Och hur ska Socialdemokraterna undvika att kraschlanda i den vinstutredning som Ilmar Reepalu släpper idag? Vart tar de finansiella marknaderna vägen när Storbritannien ska lämna EU? Vart tar EU vägen utan Storbritannien? Var kommer experimentet med minusränta att hamna? Varför är tillväxten inte betydligt högre än vad den är? Tar populister över politiken helt under de kommande åren?
Ann Öberg är chefsekonom på Handelsbanken. Häromdagen var hon gäst på Erichs Communications frukostmöte på Louis de Geer i Norrköping. Jag var där.
Det jag bar med mig från mötet med Ann Öberg var flera och mer välartikulerade dimensioner av osäkerhet. För det är ju så det är. Tidens lösen är osäkerhet.
Ann Öberg satte in osäkerheten i ett mer begripligt sammanhang. Sannolikt hände något med världsekonomin i samband med finanskrisen 2008–2009. Ekonomin studsade inte tillbaka lika fort som den annars brukar göra efter kraftiga kriser och lågkonjunkturer. Det blir ingen riktig högkonjunktur i världen trots att det "borde" vara högkonjunktur. Inflationen beter sig inte som "vanligt."
Ann Öberg ägnade en del av sin föreläsning åt situationen i Sverige. Även vårt land har en del problem. Den viktigaste drivkraften för tillväxt i Sverige är privat konsumtion. Nu kommer oroande signaler om att såväl produktiviteten som antalet arbetade timmar minskar. Därtill kan konsumtionen även påverkas negativt om staten fortsätter att försvåra för hushållen att finansiera till exempel boendekonsumtion.
Ann Öberg hoppades att dagens politiker ska kunna samlas för att genomföra ett antal strukturreformer; likt vad som skedde på 1990-talet då bland annat skatte-, riksbanks- och kapitalmarknadsreformer grundlade en lång tillväxtera i Sverige.
1750 började staten mer regelbundet samla in statistik om befolkningen. Sedan dessa data började insamlas har befolkningstillväxten aldrig varit så dramatiskt kraftig som under senare år. Vilket enligt Ann Öberg sätter extra stort fokus på den extremt tudelade arbetsmarknaden och på bostadsmarknadens brister. Ett par rejäla strukturreformer på dessa fält skulle framemot decennieskiftet kunna skapa såväl bättre tillväxt som ökad säkerhet.