En inflyttad östgöte har noterat verbböjningar av oväntat slag hos äldre människor (på Vikbolandet mer specifikt). Hon ger exemplen ”jag stack en tröja till honom” eller ”jag slöt att röka förra året”. Det vill säga verben böjs starkt där man förväntar sig svag böjning.
Meningarna låter avvikande och blir vid en första anblick något oklara i betydelsen. ”Stack” skulle kunna uppfattas som synonomt med räckte eller gav. Men det är alltså en variantböjning av stickade. I det andra fallet är det vokalbytet från u till ö som gör böjningen stark.
Att läsaren har hört det hos äldre människor är inte förvånande. Den tendens som finns är nämligen att stark böjning av verb blir mindre vanlig. Exempelvis har "simmade" kommit att allt mer tränga ut "sam".
Somliga verb befinner sig i ett gränsland med två gångbara varianter, som "smällde" och "small". Det finns inget självklart mönster. Svårigheten visar sig typiskt ofta hos barn som säger "springde" i stället för "sprang" till exempel.
Annat som hör till barnspråk är "skärde" i stället för "skar". Bära, bärde? Kanske kan sådana varianter bli accepterade vad det lider. Till stor del handlar det om vana.
Att framtiden ser dyster ut för den starka böjningen beror också på att alla nya verb får svag böjning: vabba, vabbade, vabbat.
Daniel Erlandsson skriver språkkrönika varje måndag. Skicka frågor och synpunkter till daniel.erlandsson@ostmedia.se