En läsare skriver om en text i tidningen där skribenten flera gånger hoppar över ordet att. Ett exempel hon tar upp: ”Höstens möte, som kommer vara återkommande ...” Här bör det alltså enligt henne stå kommer att.
Läsningen störs och hon stannar upp varje gång, skriver hon, och undrar om skrivsättet är korrekt.
Här kolliderar olika språkanvändares känsla. Många reagerar säkert som läsaren, andra uppfattar inget problematiskt.
Ett första konstaterande kan vara att eftersom att-lösa formuleringar av det här slaget väcker viss irritation så kan det finnas skäl att undvika dem, just för att inte störa i onödan. Tidigare ansågs de felaktiga, vilket förklarar irritationen.
Däremot är det svårt att hävda att formuleringen skulle vara formellt eller grammatiskt felaktig. Den är också mycket vanlig och sannolikt på väg att ytterligare öka i frekvens. Man gör som man vill, men den som vill kämpa emot ska nog inte hoppas för mycket på seger i längden.
Exempelvis Språkrådet ger fritt fram för konstruktioner som kommer få. Jämför man med andra verb kan man konstatera att vissa aldrig kombineras med att, andra gör det alltid och för de flesta gäller att både med och utan är möjligt. Man kan glömma göra något eller glömma att göra något, till exempel.
Daniel Erlandsson skriver språkkrönika varje måndag. Skicka frågor och synpunkter till daniel.erlandsson@ostgotamedia.se