Valaffischernas budskap är korta och slagordsmässiga. Liberalerna har en formulering som är stram men möjligen dubbeltydig. Man skriver ”Mot extremism”. En del har hävdat att det borde heta ”emot extremism”. Mot skulle enligt det resonemanget betyda att man arbetar i riktning mot något, det vill säga att partiet i det här fallet vore för extremism.
Det är ju förstås inte en tolkning som är rimlig och någon reell risk för missförstånd föreligger knappast.
Men har partiet slirat på svenskkunskaperna kanske? Borde de skärpa det interna språkkravet?
Formellt sett är ordvalet fullt gångbart, klargör Språkrådet i en artikel. Både mot och emot kan beroende på sammanhang betyda flera saker. Inte heller emot hade varit helt entydigt, för den läsare som vill missförstå.
Oftast är det formuleringar som ”jobba mot” något – i betydelsen jobba för – som stör språkkänslan. Lite besvärligt blir det ju lätt när ett ord kan betyda två närmast motsatta saker.
Vad gäller valaffischen kan man tycka att kritiken borde varit förutsebar och därmed onödig.
Vad som definitivt är onödigt är att Socialdemokraterna skriver ”mellan 4–16 år” i helsidesannonser i dagstidningar. Strecket står för ”till” och ska inte kombineras med ordet ”mellan”. Småsak, javisst. Men varför korrekturläser man inte den typen av texter ordentligt?
Daniel Erlandsson skriver språkkrönika varje måndag. Skicka frågor och synpunkter till daniel.erlandsson@corren.se