Litterärt stöd för hittepå

Foto:

Språkspalten2018-10-22 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Förra veckans språkspalt om ordet hittepå gav en del intressanta kommentarer. En läsare berättar att han flyttade till Västervik 1960 och hörde ordet ganska ofta på den tiden. En annan läsare berättar att hennes mamma, född 1928 och bosatt i Vadstena hela sitt liv, använde ordet. Hon uppfattar det som ett gammalt dialektalt ord som har fått större spridning på senare tid.

Så kan det säkert vara.

Jag skrev också en rad om att det kanske kan vara ett ord som är särskilt vanligt i Skåne. Den tanken har inte lett vidare. Däremot hörde en person av sig och berättade att ordet förekommer hos Torgny Lindgren, och således används i författarens hemtrakter i Västerbotten. Som jag förstod det har ordet i hans användning inte den nedvärderande innebörd som är vanlig i dag.

Ett par andra läsare vill å andra sidan härleda ordet till en annan Lindgren, nämligen Astrid. Jag har dock inte lyckats knyta det till något specifikt verk eller sammanhang.

Man bör väl inte dra alltför långtgående slutsatser. Men när hittepå till slut fick plats i Svenska Akademiens ordlista 2015 var det sedan länge i bruk, kan man definitivt konstatera. Låt oss försiktigtvis också slå fast att det finns en stor geografisk spridning.

Och den som till äventyrs vill motarbeta ordet får nog till sina motståndare räkna två av de Sveriges finaste författare.

Daniel Erlandsson skriver språkkrönika varje måndag. Skicka frågor och synpunkter till daniel.erlandsson@ostgotamedia.se

Språkspalten

Daniel Erlandsson