Inte helt oväntat blev reaktionerna på förra veckans språkspalt om de, dem eller dom ett starkt stöd för de och dem. En omröstning på Språktidningens hemsida pekar också i skrivande stund tydligt i den riktningen.
Det finns en klyfta mellan ideal och verklighet. Att det etablerade bruket är hotat får nog sägas vara helt klart. Språkvetare som uttalat sig ger de och dem som de används i dag små överlevnadschanser. Bruket vacklar så pass, som en följd av att många inte har lärt sig att hålla skillnad. Vilket i sin tur kan förklaras med bristande motivation i någon mening – det är ju inte en kunskap omöjlig att tillägna sig. Men möjligen är oviljan att lära sig ganska rationell. Man kanske faktiskt bör ägna mödan åt viktigare saker.
Ett starkt argument till stöd för de och dem är att bristande kunskap om skriftspråkliga normer ger ett underläge i många situationer, vid högre studier och i arbetslivet till exempel. Därför är det viktigt att tillägna sig ett språk för olika sammanhang. Men alternativet som vissa förespråkar – att alltid skriva de – tycker jag ändå är ganska oproblematiskt. Den skillnaden skulle ofta inte märkas.
Dom tycker jag är osnyggt och klart störande i de flesta sammanhang.
Men hur ser verkligheten ut i skolorna? Lägger lärare tid och kraft på den här frågan eller sker en stegvis anpassning till ett upplöst regelverk? Skriv gärna och berätta!