”Vänta med att använda ord så länge som möjligt”, råder George Orwell i essän ”Politik och det engelska språket”, skriven 1946, nu utgiven av Timbro förlag i en serie essäer om det politiska språket.
Det är en i högsta grad läsvärd och ännu giltig text. Orwell blåser till strid mot det tomma språket.
När han talar om att vänta med orden syftar han på de nötta frasernas tendens att föregå den färdiga tanken. Jag tror att varje medveten skribent känner igen faran. Man måste låta betydelsen välja ordet och inte tvärtom, slår han fast. Praktiskt nog för skribenten – men till förfång för läsaren – är dessa fraser oftast även välljudande, konstaterar han.
Han har udden särskilt riktad mot det politiska språket. ”I vår tid utgör politiska tal och skrifter ofta försvar av det oförsvarbara”, skriver han. Och visst känner man igen författaren till ”1984”, när han skriver att det politiska språket försöker få ”lögner att låta sanna och mord respektabla”.
Som läsare är det lätt att associera till dagens debatt och den strid om ord som pågår. ”Andrum” till exempel, i den svenska flyktingdebatten. Vad innebär det egentligen, om vi stannar upp och tänker efter?
Ett ord som faktiskt finns med i texten är ”åsiktskorridoren”. Denna sena och svenska skapelse är förvisso värd att reflektera kring, men det ger ett något underligt intryck med den typen av uppenbart nutida ord i översättningen.
Daniel Erlandsson skriver språkkrönika varje måndag. Skicka frågor och synpunkter till daniel.erlandsson@ostgotamedia.se