Ewa-Britt Nilson hör av sig med tankar om pluraländelser. Blommor har en vacker klang och låter glatt, medan blommer går i moll, skriver hon.
Men -er tycks bli vanligare på bekostnad av -or, noterar hon.
Jag hittar inget stöd för att utvecklingen har varit sådan. Snarare verkar det faktiskt vara tvärtom, att ändelsen -or blev till -er var vanligare förr. I talat språk, vill säga. För många passerar nog former som flicker, gater och mammer ganska obemärkt förbi i talet. Däremot är det väl få som tycker att det är acceptabelt i skriven form. Där håller man sig till de etablerade formerna flickor, gator och mammor.
Ett specialfall som dyker upp då och då i språkdiskussioner är ordet kollega. Enligt ovanstående vore kollegor den mest korrekta formen att använda i skrift, och mycket riktigt väcker formen kolleger förtret ibland. Tanken är att den varianten i analogi med andra ord är mer talspråklig.
Men faktiskt förhåller det sig från början tvärtom. Formen kolleger var den enda korrekta, vilket beror på att den ligger närmare den latinska pluralen collegæ och därför ansågs bättre. (Varför nu det vore bättre.) Den som en gång lärt sig detta kan då bli irriterad på kollegor – som med andra ord i sin tur också kan störa läsare.
Numera behöver man inte fundera på saken. Såväl kollegor som kolleger är fullt gångbara. Den som blir störd – oavsett skäl – får ge sig.