Jag får känslan av att vi som föddes i början av 90-talet slapp ett trauma.
Vår barndom besparades från sociala mediers mörka furste.
Vi är förvisso den första generationen som levt med internet från det att vi föddes – men vad spelade det för roll egentligen?
När jag gick i mellanstadiet stod datorn placerad nära toaletten på nederplan. Det var ett jäkla spring och (nästintill) omöjligt att hålla något hemligt.
Framförallt för att ens spännande kvart på internet (mer hann man inte med innan någon var tvungen att ringa ett samtal) föregicks av det fruktansvärda, högljudda pipandet när modemet kopplade upp till internet.
Väl uppkopplad loggade man in på MSN och skrev till sina kompisar som man träffade i skolan för 30 minuter sedan:
"Vg?" (Vad gör du?)
"Inget. Dd?" (Du då?)
"Inget speciellt".
Sen var man liksom... nöjd och loggade ut.
Och visst fick man någon erigerad penis skickad till sig.
Eller ja, min mycket häftigare bonussyster fick det i allafall från någon gubbe.
Vi tittade på den ihop, fnissade förskräckt och sedan var vi liksom.... nöjda. Ingen har ju dött av en dickpic.
Skolan anordnade en föreläsning för våra föräldrar där de lärde sig att man kunde gå in och se barnens sökhistorik. I efter hand! Hummandes gick föräldrarna hem, uppfyllda av denna nya, banbrytande kunskap.
När Moa Lindh, expert på barns liv på sociala medier, föreläser ute i skolorna i dag – 15 år senare – pratar hon inte om sökhistorik eller en dickpic från en gubbe.
Utan hon varnar för groomers, lokala nakenbildsgrupper på Snapchat och livesända självmord.
Moa arbetar med barns sociala medier på heltid – ändå hinner hon inte uppdatera sig om alla trender.
Hon säger att vi vuxna måste göra något. Skiten våra barn utsätts för på sociala medier har inget slut.
Och vuxenvärlden står handfallen.
Hur kommer dagens ungar att se på sin barndom om 15 år?
Riskerar de att minnas föräldrar som oroade sig för deras mattebetyg, men som missade pedofilerna som följde barnen live via kartan på appen Snapchat?
Kommer de söka för posttraumatiska stressyndrom, och bilda en egen grupp inom Försäkringskassan, med namnet "Född 2010"?
Eller kommer de att rycka på axlarna och känna sig gamla, naiva – och förskonade för att de inte föddes några år senare?