Det krävdes påstötningar både här och där. Hos chefer, särskilda sjukvårdsledare, pressavdelningen och upprepade förklaringar på varför media bör få ge en dokumentär bild av hur en världsunik händelse som kommer att gå till historien slår mot sjukvården i Östergötland.
Hur kunde det ta så lång tid?
Så här i slutet på året går funderingarna på tiden som gått. Det känns som ett par månader men vi börjar närma oss årsdagen sedan det första fallet upptäcktes i Sverige.
Det var den 13 januari. En kvinna i Jönköping hade fått coronaviruset bekräftat och isolerades på sjukhus. Den 9 mars gick Region Östergötland ut med information att första fallet i Östergötland hade upptäckts. Samtidigt nåddes Sverige och världen av hur smittan spred sig i norra Italien. Bilder som förmedlades via både nationella och internationella medier visade överfulla sjukhus och svårt lungsjuka personer som vårdades i respirator. Folk verkade dö som flugor.
Den 19 mars dog första östgöten efter att ha smittats med coronaviruset. Sedan gick allt i en rasande fart. Den 6 april vårdades 135 personer på sjukhusen i regionen. Och trycket på intensivvården ökade i samma takt.
Hur var läget på våra sjukhus undrade vi? Var det kaos? Dog de som flugor här också? Räckte respiratorerna?
Sedan kom nästa problem. Kampen om skyddsutrustning. Världen skrek efter samma saker. Hur såg det ut när personalen i Östergötland vårdade de svårast sjuka?
I början av maj hade larmen börjat komma från anställda på sjukhusen i Stockholm att man hade börjat göra hårda prioriteringar om vilka som skulle få intensivvård. Då var Inspektionen för vård och omsorg redan inblandad. Sjukhusen var fulla och i maj fick ett av de större mediehusen i Stockholm göra ett unikt videoreportage på Karolinska sjukhuset. Patienter och personal gav en totalt öppen bild av hur det kunde se ut när coronaviruset orsakade en kamp för överlevnad.
Men hur såg det ut i Östergötland? Kunde vi få skildra läget i vår region nu? Nej, meddelade pressavdelningen. Ingen media togs emot efter beslut av regionens särskilda sjukvårdsledning. Motiveringen löd att det rådde besöksförbud och svårt sjuka, ofta nedsövda patienter kunde inte kan ge något samtycke till att medverka i media.
I det läget valde vi att publicera regionens egen film inifrån sjukvården. Där framträdde en patient och berättade hur coronaviruset påverkade honom och en läkare guidade runt bland plastade väggar och apparater. Allt för att på något sätt ge allmänheten en bild av hur det såg ut där de svårast sjuka vårdades.
I november slog andra vågen av pandemin till rejält. Läget på sjukvården var återigen pressat och snart börjar det märkas även inom intensivvården. Jag vänder mig till verksamheten direkt och frågar om vi kan få visa allmänheten hur sjukvården påverkas av att östgötarna slarvar med restriktionerna.
Ungefär samtidigt håller Region Stockholm en pressträff där en bekymrad hälso- och sjukvårdsdirektör, Björn Eriksson, uppmanar både vårdanställda som möter effekterna av covid-19 att gå ut och berätta. Även patienter som varit sjuka uppmanas berätta så att andra kan förstå hur farlig den här sjukdomen är.
Själv får jag ett besked om att inga läkare eller vårdpersonal inom intensivvården gör några intervjuer. Vad hände med den lagstadgad yttrandefriheten? Pressavdelningen informeras om att är konstigt att medierna i Östergötland inte kan ge sina invånare en bild av pandemin. I Östergötland har vi dessutom ett av landets sju universitetssjukhus. Vad kommer östgötarna kunna se om tio år när de vill se tillbaka på den här historiska händelsen? Det är så media kan bidra med tidsdokument.
I december, strax före jul, slår iva-undersköterskan Maria Ljungeskog i Linköping larm på Facebook. ”Våra covid-19-patienter ökar för att just du som "är" frisk, får för sig att åka och köpa julklappar! Att vara patient hos oss är inget du längtar efter!! Jag lovar, det är inte värt det!", skriver hon.
Det är tack vare henne det här reportaget på iva blev gjort till slut. Dock medverkade hon inte själv. Men orden hon förmedlar på sin egen kanal är starka: "Våra patienter som ligger på IVA har ju hamnat där för att allmänheten inte tagit restriktionerna på allvar. Dela gärna så detta kommer ut!!! Ju mer spridning så kanske någon tar oss på allvar!!!"
Jag sprider hennes ord här.