Det var 22 februari 2009. Platsen Studenternas idrottsplats i Uppsala.
Där och då blev bandylaget IFK Motala symbolen för en hel stads nedgång.
Vi hade sett det länge i det lokala näringslivet, där industrivarslen i ett par årtionden hade avlöst varandra, och när till slut också stadens bandystolthet degraderas efter 30 år i högsta serien så blev eländet övertydligt.
Det var inte bara IFK-tårar som föll den söndagen i Uppsala, det var också många Motalatårar.
Jag skrev då: ”IFK är en symbol för dagens Motala, en stad i ständig kamp. Idrotten är ofta ett tecken på en orts välmående och den här vintern har IFK:s och Solfjäderstadens degraderingar gett oss klara signaler.”
I dag skriver vi 22 april 2017.
Åtta år har gått.
Nu vet vi hur Motala hanterade när staden slog i botten 2009.
Motala reste sig.
Staden, näringslivet, idrotten – överallt i Motala bubblar optimismen i dag.
De senaste fyra åren har befolkningen ökat med 1 400 personer och under samma period har kommunen fått 200 nya arbetsställen och 700 nya jobb, främst i små och medelstora företag.
Industristaden är ett minne blott, men identiteten, stoltheten och vi-känslan som Luxor-eran skapade är myllan som dagens Motala, småföretagarkommunen, växer i.
Om 2009 var botten så är 2017 en anhalt på väg uppåt – en bra tid då många hoppas på ännu bättre tider.
Optimismen kändes redan för ett år sedan, jag skrev om den när jag var på Motalagalan i höstas, och när Lalandiaprojektet presenterades i december fullkomligt exploderade den.
I dag är det svårt att hitta Motalabor som inte tror på en ljus framtid för staden.
När kommunen och Lalandia höll ett informationsmöte för allmänheten för ett par veckor sedan var det som ett väckelsemöte där orden från kommunalrådet Camilla Egberth (S), kommundirektören Peter Ingesson och vd Jan Harrit mycket väl kunde ha följts av ett gemensamt ”Halleluja!”.
Jag förstår Motalaborna.
Tajmingen på Lalandiaprojektet är än så länge perfekt. Att i den medgång kommunen och näringslivet redan kände, med ökad befolkning och fler startade småföretag, slänga på miljardprojektet Lalandia som extra bränsle på brasan – ja det är klart det skapar en hejdlös optimism hos invånarna.
Och när det kommer till konjunktur och tillväxt är ju optimism en av de viktigaste ingredienserna.
Och som vanligt är idrotten en bra indikator på stadens välmående. IFK är nu tillbaka i högsta serien och Solfjäderstaden har efter flera mörka år åter avancerat i seriesystemet.
Kommunens största utmaning i medvinden, vid sidan av de grundläggande uppdragen vård, skola och omsorg, är bostadsbristen.
Det byggs på tok för få bostäder i Motala kommun.
Ska kommunen dra maximal nytta av sin tillväxt, och se till att den håller i sig en längre tid, så måste man säkra tillgången på bostäder, säkra att de som får de nya jobben också bor i kommunen. Planläggningen måste gå snabbt, Motala måste haka på Linköping och Norrköping där vi ser fler byggkranar än någonsin.
Rätt hanterat kan de kommande åren, med Lalandia och fortsatt tillväxt, lägga grunden till en ny storhetstid i Motala.
Det vet Motalaborna, det är vad de alla hoppas på.